Håll dig på avstånd kärring!!!

Först på plats.

I Onsdags åkte jag till IKEA för att äntligen beställa vårt nya kök, ja det har dragit ut på tiden något... det beror delvis på att jag drabbades av någon form av mäthysteri och har fått inslag av storhetsvansinne och diverse färgpsykoser. Men nu får det vara nog, vitt och avskalat får det bli, borta är den bengaliska tapeten, Hermes orange, betong, lantligt fast ändå mordent , ljusblått, randigt och rutigt. I alla fall, jag var laddad till tänderna när jag kom till varuhuset där jag möttes av kö .... -"Tyvärr , vi hinner inte med din beställning i dag, du får komma tillbaka en annan dag"
NEEEEEEJ !!!! But Why ???? Här har jag mätt och mätt, suttit och planerat framför datorn som mer än ofta är min fiende än vän, om jag blir tvungen att åka hem igen kommer jag behöva mäta om allt igen och en sista gång samt gå in och ändra på ritningen...Okej, nu gäller det att hålla sitt lugn... räkna till 10 och ta djupa andetag. I den här situationen är det inte läge att ställa till med en scen, men det är inte lätt att hålla tillbaka när man ser hur de medelålders paren sitter vid planeringsdatorerna och diskuterar varenda skruv och mutter....tro fan att det tar tid!!! Men okej man ska inte kasta sten i glashus, passar det inte får jag beställa ssamma kök hos någon annan leverantör och lägga till en 100.000. Bara att lägga till sitt fejkade flygvärdsleende och vända på klacken. Nu händer det någonting inom mig som jag aldrig känt förut, I morgon måste jag vara först på plats...inte en djävul ska hinna före mig...Jag är annars den som inte knör eller armbågar mig fram i livet, jag tar ingen gratismat, inga rabattkuponger och utnyttjar aldrig bonuskort och är nog den sista som fortfarande håller upp dörrar för damer äldre och handikappade. Men nu ska jag ha mitt kök...Basta!!! Ställer klockan, lägger fram tumstocken tillsammans med ritningarna, INGET får gå fel. Då bär det av, men vá fan nu då...allt verkar stämma, vagnen kommer precis och klaffar perfekt med bussen ut till Bäckebol och jag har gott om tid. Klockan 09:30 skall dom öppna ca 10 minuter tills dess, framför mig står det en samling med människor, jag försöker med min psykoanalys scanna av vilka som skall planera kök....som det ser ut nu är det ett 20-tal som står och slickar på rutan, men jag har på känn att det är 2 som skall till köken. Nä nu spökat det...affären öppnar redan innan utsatt tid...Hallelulja!!! Skall även tillägga att jag valde att stå en bit bort från klungan...någon form av värdighet har jag ändå kvar. Nu är det alltså 30 minuter innan själva varuhuset öppnar, då finns det tillfälle att äta frukost, något som jag vanligtvis aldrig gör, men det är en annan historia, först ställde jag mig vid avspärrningsbandet och upptäckte att jag var ensam där, okej tänkte jag...lugna ner dig nu, försök att peta i dig lite frukost och åter igen djupandas. Smart som jag är hade jag rekat den snabbaste vägen till avdelningen redan dagen innan och med mitt val av placering vid frukost bordet kunde inget bli fel. Likt en vakthund stirrar jag på min tallrik samtidigt som jag håller ett vakande öga på mina kombatanter. .. det är konstigt hur vi människor fungerar när en efter en börjar närma sig skiljebandet piskas stämningen upp, och nu gör jag det otänkbara, jag knör mig före så jag står först, men vad händer nu då??? FAAAAAN dom har öppnat den andra ingången förvirring uppstår, tänka om jag går dit och så när jag är på väg öppnar dom den som jag står vid nu... jag får chansa helt enkelt jag sätter fart och har kopplat på mitt tunnelseende, fula soffor och fluffiga sängar svichar förbi i en väldig fart och innan jag ens hunnit blinka står jag som andre man i kö till planeringsbåsen!!!! Här får jag nu den efterlängtade hjälp jag behöver... TACK !!! 3 Maj kommer leveransen (om Gud vill). Det här var en upplevelse jag aldrig mer vill vara med om...fast å andra sidan fick jag ju det jag ville ha först av alla den dagen, men om det inte är superviktigt och livsuppehållande tar jag hellre ett kliv åt sidan och behåller lite av min värdighet, för ärligt talat är det inte en fin egenskap att roffa och armbåga sig fram i livet.

Bara en kort grej till... Häromdagen när jag var och handlade lite mat stod jag i kön för att betala, för mig är det viktigt att ha lite space till den framförvarande personen...tydligen tycker inte alla att det är lika viktigt, bakom mig står det en kärring så nära så nära att jag hör hur hennes tandsten knastar i käften på henne, jag tar ett halvt steg bakåt för att markera, inget händer, jag slänger min korg demostrativt bakåt så att den krockar med hennes...ingen reaktion. Av princip går inte jag framåt heller för då blir det ju en dominoeffekt av det hela för jag vill lika lite vara den kille som som står och gnuggar sig mot någon i kön på Hemköp som att vara den killen som man ångrar att man tog med sig hem från krogen. Den här gången lät jag det bli, men jag har en dräpare som jag jag brukar ta fram i bland...-" Nu kommer du inte så mycket närmre" -" Nu står du snart inne i mig" Eller den här...okej jag ångrar lite att jag sa det -"Hade jag haft äggstockar skulle jag vara gravid nu"

Alltså, 1 Knö dig före i kön om du behöver en ny njure eller om du skall beställa ditt kök. 2. Håll avstånd när du står i kö !!!