Goa skratt och Barnvagnar.

Hej, Jag har barnvagn och har därför rätt till följande. När jag och mina polare samlas i klungor med våra monstervagnar kan vi fritt stanna upp mitt på trottoaren så att andra förbipasserande fotgängare trängs ut i den livsfarliga cykelfilen. Det ger mig rätt att tränga mig före i den redan obefintliga kön till buss och spårvagn samt kräva att gå på innan de passagerare som skall gå av hinner detta. Jag får prata högt och tydligt om bajs, spyor och barnmat. Nu har ju inte jag barn, men funderar ändå att köpa mig en Urban Jungel super-duper mega twin cargo trolly...smidigt!

Igår åkte jag hem till Borås för att hälsa på min Mamma som är nyopererad, solen sken och när jag satt på tåget fylldes jag av en massa fina minnen, utanför passerade alla små samhällen i en skön grön skrud, fönstret var öppet och vinden fladdrade i gardinen. Sedan älskar jag doften av järnväg... Väl hemma på Tullen som är den stadsdel där jag växte upp tycks tiden ha stått stilla, allt är verkligen sig likt förutom att allt liv och rörelse är borta... på gårdarna var det förr fullt med ungar som lekte och förde ett fruktansvärt oväsen, jag minns hur vi sprang i kapp vaktmästarna och fick åka med i deras traktorsläp, på somrarna lekte vi röda vita rosen och hur vi på vintrarna byggde snöhyddor. Åren går...grannarna har blivit äldre, cafét och butiken har bytt ägare, kyrkan där det bor nunnor har fått sig en rejäl ansiktslyftning. I Cykelaffären där alla ungar sprang och köpte knallpulver och sina första cyklar har det nu blivit lokal för hemtjänsten ...

Sedan var det dax att ta en fika på sta´n. det blev klassiska Orion, Då: luspank student som satt i timmtal och sörplade thé, och Herre Gud vad vi rökte...INNE !!! Efter fikan åkte jag upp till min gamla arbetsplats ...eller delar av vad som var min gamla arbetsplats, på de 10 åren jag har varit borta har det hänt en hel del med omorganisationer och ombyggnader. När jag ringde på klockan för att bli insläppt blev jag faktiskt lite nervös samtidigt som jag fylldes av glädje...nyckelknippan rasslade och jag möts av ett stort vänligt leende...shit vá kul det var att vara tillbaka!!! Mina gamla kollegor och jag satte oss ner och började prata gamla minnen....jag skrattade så att jag höll på att trilla av stolen samtidigt som jag skämdes över mitt beteende på den tiden....men jag var ju inte gammal hahaha. Precis som förr i tiden blev jag kungligt uppassad, älskade Karina hade nu som då lagat mat och lassade upp en portion på min talrik , ät nu pöjk!!!! Det var en tuff och krävande arbetsplats många gånger och för att kunna bearbeta allt och för att kunna hantera all tragedi och i bland de våld som ofta förekom var vi tvungna att ventilera och lätta upp stämningen...detta gjorde vi genom små practical jokes..... för att nämna några...vi bakade en väldigt fin och smarrig gräddtårta som vi med omsorg pyntat med mandariner och smält blockchocklad till rosetter....just det fyllningen bestod utav grytunderlägg i kork....Denna tårta skulle vi bjuda kvällspasset på ...deras miner var obetalbara när dom körde tårtspaden i korken...tårtan åkte sedan ner på Toxen (Avd för missbrukare ) dom blev riktigt förbannade ska ni veta och vi bara garvade.... Sedan kan man ha väldigt roligt med chockladpudding.... ta lite grann och smeta i holken så ska ni få höra på kräkljud ska ni se, eller när vi tog en utav våra kollegors klocka och fäste toapapper som vi blött ner med apelsinjuice i armbandet och skrev en lapp "upphittad i toan" okej bara en till, men den blev jag utsatt för så den bjuder jag på, jag har lite problem med folie...det har blivit bättre men då kunde jag knappt titta på det utan att rysa...så en dag när jag skulle jobba kvällspasset och kom in i personalrummet hade dom klätt in alla kökshandtag i folie....min hämnd blev att plasta in sill i gladpack och lägga i vederbörandes neccisär och väska.....Oh vad jag saknar Er i bland...tack alla ni som har gjort mig till den jag är i dag, jag ångrar inte en sekund att jag jobbade på Psyk, ni är helt fantastiska och hjältar i mina ögon.