Bekännelser från diskbänken.

Hej, hur mår du? - Tack bara bra!

Var hälsad men inte välkommen, som en trogen hund har du följt mig genom åren, varje höst knackar du på och tränger dig in i mitt bröst. Andningen blir ytlig och tung på samma gång, allt jag vill är att gråta och begrava mig under mitt täcke. Du får mig att känna ångest och utanförskap, Med dig i min kropp blir jag ynklig och ful, och är bara till besvär.

Jag vet att jag har allt jag kan tänka mig, pengar, vänner och familj och att det kunde ha varit mycket värre, jag vet också att mitt tillstånd kommer att gå över, det gör det varje år men just nu känns det inte så, nu känner jag av början och vet att det kommer en djupare svacka. I år ska jag försöka allt jag kan för att bekämpa dig, sätta på mig min oranga peruk och den röda clownäsan, för visst är det så mina vänner att depression är inget att tala om?

Ni som står mig nära vet att jag drabbas av detta i början på varje höst, så det är ingen nyhet för er när jag inte svarar i telefonen eller bara vill vara ensam, jag är så tacksam för ert stöd och Er förståelse för mitt knäppa beteende.

Jag vill inte kalla mig psykiskt sjuk då jag har en lättare form av ångest och depression som oftast försvinner efter ett tag, och med ett ordentligt skyddsnät runt omkring mig, vill jag mer belysa psykisk ohälsa i dagens mer hårdnande samhälle där sjuka och svaga blir allt mer utelämnade än att beklaga mig själv. Ohälsa kan drabba vem som helst när som helst i livet olika skeden. Var lyhörda mot varandra, vi är alla lika olika.

Min tur, din tur.

Hallelulja, Herren hör min bön!!! Jag vet inte vad som har hänt...under alla år har jag varit en riktig sopa på bollsporter, allt som har med bollar att göra har varit en omöjlighet. Jag har som ung provat fotboll, pingis ,tennis, innebandy, handboll, basket och fan och hans moster men inget funkar!!! Enda undantaget var badminton...det blev jag faktiskt ganska bra på, men å andra sidan var det ju ingen riktig boll utan en fjäderboll, så där har vi svaret.

Det var ju så klart jättetråkigt när man gick i skolan och gympan enbart kretsade runt bollsporter, det blev mest stillastående och apatiskt bänksittande träning för mig i alla år...jag skyller min bukfetma och min taskiga hållning på alla Idrottslärare jag haftt under åren. Sedan att alltid vara den som blev vald bland dom sista när det skulle väljas lag vr ju inte heller direkt bra för sjävförtroendet, men det ordnade ju sig till slut det med. Annars så var jag duktig på räck och ringar, hoppa bock och löpa häck...hmm konstigt!!!

Men nu tillbaka till att jag blev bönhörd. I går skulle vi spela minigolf, vi åkte till en campingplats inte så långt i från stan där förnedringen skulle äga rum. Redan när vi sitter i bilen infinner sig ett lugn...och jag finner en sann glädje, inget nervöst skratt, inget flackande med blicken och inga svettiga handflator, konstigt för jag brukar alltid må lite halvtaskigt i nerverna när det gäller utövande av bollsport, ja, även töntig minigolf brukar ge mig flashback...

Bana 1. Jag börjar. Placerar bollen i mitten på plåtbiten, lugnt och fint, med lätt böjda knän och med ett perfekt grepp på klubban slår jag till bolljäveln....perfekt...hole in one!!! Hole in one på första banan, det kan inte vara sant!!! Och sedan mina vänner fortsätter det, samma flyt hela tiden några ettor , många tvåor blev det...JAG VANN JAG VANN !!! Helt otroligt och det roliga är att dom som jag spelar med är fullt friska och väldigt tävlingsinriktade, dom har inga personliga assistenter och andas för egen maskin, en utav dom har till och med varit Svensk juniormästare i pingis. Vi spelade 2 ggr och andra gången kom jag två, men det bryr jag mig inte om, jag kommer ju alltid sist annars.

För er som tror att jag kommer köpa en egen liten väska med specialbollar och börja hänga på stans alla minigolfbanor har dock fel, varför då??? Jag vill inte delta i denna orgie av fejkade foppatofflor och midjeväskor. Jag vill inte bli polare med turister från Norrland, inte heller från Tyskland. Jag gillar inte unkna mazariner och otvättat hår, jag gillar att titta på romantiska par som är ute på första dejten lika mycket som jag gillar fisk. Nej något fan kommer jag nog aldrig att bli, men det var roligt för stunden och jag kommer säkert att göra om det. Men du Gud, varför ger du mig bolltalang nu vid 35 års ålder??? Det är lite sent att bli golf/tennisproffs nu!!! Men tack ändå, jag är så tacksam för allt du ger mig!

Nu ett litet tips om ni vill ha roligt i kön till kassan i er dagvaruhandel. Som ni alla har sett finns det ju små avgränsare att tillgå som man lägger på bandet när man packat upp sina varor och anser att bakomvarande medmänniska kan börja lägga upp sina. Som sig bör lägger man alla varor på ett rakt led, med streckoden mot dig själv, alla varor som skall vägas tillsammans osv... Jag tycker att det hör till allmän hyffs att placera avgränsaren efter sig och inte låta den som står på tur bakom göra det...men det tycker tydligen inte alla. Jag är en utav dom som har tröttnat på denna arogans. Lägger inte framförvarande ut avgränsaren gör inte jag det heller utan lägger upp mina varor just bakom gärna lite tätt. Kassörskan vet ju inte vart gränsen går utan kör på som vanligt...Det är lika roligt varje gång när mina varor slås in på kundens framför hahaha minen och vrålet "Neeeeej det är inte mitt" är oslagbar!!! Med ett hånflin tar jag upp en avgränsare och lägger den när jag lagt upp min sista vara på bandet.

Ja mina kära vänner, -"Vad vore livet Rose-Marie förutom sång och dans"

Goa skratt och Barnvagnar.

Hej, Jag har barnvagn och har därför rätt till följande. När jag och mina polare samlas i klungor med våra monstervagnar kan vi fritt stanna upp mitt på trottoaren så att andra förbipasserande fotgängare trängs ut i den livsfarliga cykelfilen. Det ger mig rätt att tränga mig före i den redan obefintliga kön till buss och spårvagn samt kräva att gå på innan de passagerare som skall gå av hinner detta. Jag får prata högt och tydligt om bajs, spyor och barnmat. Nu har ju inte jag barn, men funderar ändå att köpa mig en Urban Jungel super-duper mega twin cargo trolly...smidigt!

Igår åkte jag hem till Borås för att hälsa på min Mamma som är nyopererad, solen sken och när jag satt på tåget fylldes jag av en massa fina minnen, utanför passerade alla små samhällen i en skön grön skrud, fönstret var öppet och vinden fladdrade i gardinen. Sedan älskar jag doften av järnväg... Väl hemma på Tullen som är den stadsdel där jag växte upp tycks tiden ha stått stilla, allt är verkligen sig likt förutom att allt liv och rörelse är borta... på gårdarna var det förr fullt med ungar som lekte och förde ett fruktansvärt oväsen, jag minns hur vi sprang i kapp vaktmästarna och fick åka med i deras traktorsläp, på somrarna lekte vi röda vita rosen och hur vi på vintrarna byggde snöhyddor. Åren går...grannarna har blivit äldre, cafét och butiken har bytt ägare, kyrkan där det bor nunnor har fått sig en rejäl ansiktslyftning. I Cykelaffären där alla ungar sprang och köpte knallpulver och sina första cyklar har det nu blivit lokal för hemtjänsten ...

Sedan var det dax att ta en fika på sta´n. det blev klassiska Orion, Då: luspank student som satt i timmtal och sörplade thé, och Herre Gud vad vi rökte...INNE !!! Efter fikan åkte jag upp till min gamla arbetsplats ...eller delar av vad som var min gamla arbetsplats, på de 10 åren jag har varit borta har det hänt en hel del med omorganisationer och ombyggnader. När jag ringde på klockan för att bli insläppt blev jag faktiskt lite nervös samtidigt som jag fylldes av glädje...nyckelknippan rasslade och jag möts av ett stort vänligt leende...shit vá kul det var att vara tillbaka!!! Mina gamla kollegor och jag satte oss ner och började prata gamla minnen....jag skrattade så att jag höll på att trilla av stolen samtidigt som jag skämdes över mitt beteende på den tiden....men jag var ju inte gammal hahaha. Precis som förr i tiden blev jag kungligt uppassad, älskade Karina hade nu som då lagat mat och lassade upp en portion på min talrik , ät nu pöjk!!!! Det var en tuff och krävande arbetsplats många gånger och för att kunna bearbeta allt och för att kunna hantera all tragedi och i bland de våld som ofta förekom var vi tvungna att ventilera och lätta upp stämningen...detta gjorde vi genom små practical jokes..... för att nämna några...vi bakade en väldigt fin och smarrig gräddtårta som vi med omsorg pyntat med mandariner och smält blockchocklad till rosetter....just det fyllningen bestod utav grytunderlägg i kork....Denna tårta skulle vi bjuda kvällspasset på ...deras miner var obetalbara när dom körde tårtspaden i korken...tårtan åkte sedan ner på Toxen (Avd för missbrukare ) dom blev riktigt förbannade ska ni veta och vi bara garvade.... Sedan kan man ha väldigt roligt med chockladpudding.... ta lite grann och smeta i holken så ska ni få höra på kräkljud ska ni se, eller när vi tog en utav våra kollegors klocka och fäste toapapper som vi blött ner med apelsinjuice i armbandet och skrev en lapp "upphittad i toan" okej bara en till, men den blev jag utsatt för så den bjuder jag på, jag har lite problem med folie...det har blivit bättre men då kunde jag knappt titta på det utan att rysa...så en dag när jag skulle jobba kvällspasset och kom in i personalrummet hade dom klätt in alla kökshandtag i folie....min hämnd blev att plasta in sill i gladpack och lägga i vederbörandes neccisär och väska.....Oh vad jag saknar Er i bland...tack alla ni som har gjort mig till den jag är i dag, jag ångrar inte en sekund att jag jobbade på Psyk, ni är helt fantastiska och hjältar i mina ögon.

När jag återigen öppnar ögonen kommer följande vara fixat och klart. Golvet är lagt, kaklet är satt , knappen i min favorit skjorta är insydd, jag har gått ner 10 kilo, fått rutor på magen, slutat svära och på så sätt fått kritvita filmstjärnetänder. Nya solglasögon ska ligga på pianot, buffertkontot är påfyllt med en milliard. Fred på jorden, hungersnöd och klimathot ett minne blott.

Tack.

Fiskmun och Lycka

När jag blir stor skall jag också bli arrogant och högfärdig, rent av otrevlig och allmänt vidrig. Mina förebilder finner man utan tvekan på flygen ner till Nice, Franska Rivieran. Åker man dit har man lyckats i livet för där är det fint och dyrt att bo. För att lyckas är det några viktiga detaljer som måste ordnas. 1. Bära Scarfs, skaffa en äcklig liten knähund som med fördel släpas runt i en dyr och vräkig väska (oftast en kopia, men ändå, ingen skulle tro att jag har en fejk, jag som är så rik och viktig). Öva på att INTE hälsa, eller under några omständigheter säga något bra eller positivt, inte heller le ( om det inte gäller andras olycka ). Få till en så kallad "fiskmun" ( har du väl fått till den kan du varken skratta eller le vilket är bra. Hitta alltid något att klaga på, det kan vara allt i från att vitvinet inte hade rätt temperatur eller att det är för dåligt att vi landar enligt tidtabell 13:30 när man har tid hos bilprovningen klockan 14:00 ( Detta är sant, fick det klagomålet på dagens flight!!!). Förutsätt att allt är gratis, och är det inte det protestera högljud och släng dig med floskler som -" Katastrof" "Det absolut värsta jag har varit med om" "Så är det inte när man flyger ..." Verka världsvan, erkänn aldrig att du har fel. Listan kan göras lång, men har man kommit hit är man på god väg att kvala in sig i samma liga som dom stora gubbarna och dom snipiga kärringarna.

Håll dig på avstånd kärring!!!

Först på plats.

I Onsdags åkte jag till IKEA för att äntligen beställa vårt nya kök, ja det har dragit ut på tiden något... det beror delvis på att jag drabbades av någon form av mäthysteri och har fått inslag av storhetsvansinne och diverse färgpsykoser. Men nu får det vara nog, vitt och avskalat får det bli, borta är den bengaliska tapeten, Hermes orange, betong, lantligt fast ändå mordent , ljusblått, randigt och rutigt. I alla fall, jag var laddad till tänderna när jag kom till varuhuset där jag möttes av kö .... -"Tyvärr , vi hinner inte med din beställning i dag, du får komma tillbaka en annan dag"
NEEEEEEJ !!!! But Why ???? Här har jag mätt och mätt, suttit och planerat framför datorn som mer än ofta är min fiende än vän, om jag blir tvungen att åka hem igen kommer jag behöva mäta om allt igen och en sista gång samt gå in och ändra på ritningen...Okej, nu gäller det att hålla sitt lugn... räkna till 10 och ta djupa andetag. I den här situationen är det inte läge att ställa till med en scen, men det är inte lätt att hålla tillbaka när man ser hur de medelålders paren sitter vid planeringsdatorerna och diskuterar varenda skruv och mutter....tro fan att det tar tid!!! Men okej man ska inte kasta sten i glashus, passar det inte får jag beställa ssamma kök hos någon annan leverantör och lägga till en 100.000. Bara att lägga till sitt fejkade flygvärdsleende och vända på klacken. Nu händer det någonting inom mig som jag aldrig känt förut, I morgon måste jag vara först på plats...inte en djävul ska hinna före mig...Jag är annars den som inte knör eller armbågar mig fram i livet, jag tar ingen gratismat, inga rabattkuponger och utnyttjar aldrig bonuskort och är nog den sista som fortfarande håller upp dörrar för damer äldre och handikappade. Men nu ska jag ha mitt kök...Basta!!! Ställer klockan, lägger fram tumstocken tillsammans med ritningarna, INGET får gå fel. Då bär det av, men vá fan nu då...allt verkar stämma, vagnen kommer precis och klaffar perfekt med bussen ut till Bäckebol och jag har gott om tid. Klockan 09:30 skall dom öppna ca 10 minuter tills dess, framför mig står det en samling med människor, jag försöker med min psykoanalys scanna av vilka som skall planera kök....som det ser ut nu är det ett 20-tal som står och slickar på rutan, men jag har på känn att det är 2 som skall till köken. Nä nu spökat det...affären öppnar redan innan utsatt tid...Hallelulja!!! Skall även tillägga att jag valde att stå en bit bort från klungan...någon form av värdighet har jag ändå kvar. Nu är det alltså 30 minuter innan själva varuhuset öppnar, då finns det tillfälle att äta frukost, något som jag vanligtvis aldrig gör, men det är en annan historia, först ställde jag mig vid avspärrningsbandet och upptäckte att jag var ensam där, okej tänkte jag...lugna ner dig nu, försök att peta i dig lite frukost och åter igen djupandas. Smart som jag är hade jag rekat den snabbaste vägen till avdelningen redan dagen innan och med mitt val av placering vid frukost bordet kunde inget bli fel. Likt en vakthund stirrar jag på min tallrik samtidigt som jag håller ett vakande öga på mina kombatanter. .. det är konstigt hur vi människor fungerar när en efter en börjar närma sig skiljebandet piskas stämningen upp, och nu gör jag det otänkbara, jag knör mig före så jag står först, men vad händer nu då??? FAAAAAN dom har öppnat den andra ingången förvirring uppstår, tänka om jag går dit och så när jag är på väg öppnar dom den som jag står vid nu... jag får chansa helt enkelt jag sätter fart och har kopplat på mitt tunnelseende, fula soffor och fluffiga sängar svichar förbi i en väldig fart och innan jag ens hunnit blinka står jag som andre man i kö till planeringsbåsen!!!! Här får jag nu den efterlängtade hjälp jag behöver... TACK !!! 3 Maj kommer leveransen (om Gud vill). Det här var en upplevelse jag aldrig mer vill vara med om...fast å andra sidan fick jag ju det jag ville ha först av alla den dagen, men om det inte är superviktigt och livsuppehållande tar jag hellre ett kliv åt sidan och behåller lite av min värdighet, för ärligt talat är det inte en fin egenskap att roffa och armbåga sig fram i livet.

Bara en kort grej till... Häromdagen när jag var och handlade lite mat stod jag i kön för att betala, för mig är det viktigt att ha lite space till den framförvarande personen...tydligen tycker inte alla att det är lika viktigt, bakom mig står det en kärring så nära så nära att jag hör hur hennes tandsten knastar i käften på henne, jag tar ett halvt steg bakåt för att markera, inget händer, jag slänger min korg demostrativt bakåt så att den krockar med hennes...ingen reaktion. Av princip går inte jag framåt heller för då blir det ju en dominoeffekt av det hela för jag vill lika lite vara den kille som som står och gnuggar sig mot någon i kön på Hemköp som att vara den killen som man ångrar att man tog med sig hem från krogen. Den här gången lät jag det bli, men jag har en dräpare som jag jag brukar ta fram i bland...-" Nu kommer du inte så mycket närmre" -" Nu står du snart inne i mig" Eller den här...okej jag ångrar lite att jag sa det -"Hade jag haft äggstockar skulle jag vara gravid nu"

Alltså, 1 Knö dig före i kön om du behöver en ny njure eller om du skall beställa ditt kök. 2. Håll avstånd när du står i kö !!!

BUT WHY ???

Nu måste jag få ventilera lite...

I finanskrisens tider då flera stora företag har fått kasta in handduken och 1000 tals människor har förlorat jobben, i synnerhet flygbranchen...Då passar Lufthansas piloter på att gå ut i strejk... 4000 stycken, dessa 4000 tycker att dom tjänar för dåligt, jag som arbetar i flybranchen vet vad en kapten tjänar och jag kan lova er att ingen som sitter bakom spakarna behöver handla med rabattkuponger eller varor med kort utgångsdatum. Ta SAS som exempel, Danska SAS vägrade en längre tid med att reducera sina löner för att skapa en lönsamhet i företaget, detta var en utav orsakerna till att man blev tvungen till att avskeda flera hundra medarbetare... i bland skäms jag för girigheten som finns i min bransch , jag ska inte sticka under stolen med att jag tjänar bra pengar men någon måtta får det väl ändå lov att vara. Jag tänker på mina förra kollegor i sjukvården, ensamstående kvinnor med 2 barn, efter 4 år högskola och flera års erfarenhet får dom vara glada om dom får ut en fjärdedel av vad en pilot får. Hur som helst får jag det inte att gå i hop, men å andra sidan är jag ju inte Einstein heller.

Nu till sjukvården. Jag har tidigare haft en del synpunkter på hur sjukvården fungerar, jag har delat ut både ris och ros. Nu blir det ris. Min kära mor skall opereras, hon skall sätta in en knäprotes. Sedan födseln har hon haft problem med sina ben. På 50 och 60-talet hade man inte samma kunskap och teknik som finns i dag vilket har resulterat i att hon har fungerat lite som en försökskanin med olika typer av ingrepp, detta har i sin tur gjort hennes handikapp värre, men som sagt man gjorde vad man trodde var rätt och bra då. Gjort är gjort. För ca 9 år sedan hade tekniken och kunskapen hunnit in kapp och dom kunde göra några riktigt bra ingrepp, bla ny höftled och förlänga det ena benet så att hon inte längre behöver halta och ha ont i ryggen. Kanon!!! Nu är det dax att byta ut ena knäskålen. Eftersom Mamma har ett ovanligt handikapp behövs det expertis, specialister och professorer. Dessa är tekniskt väldigt begåvade, men den sociala förmågan är som bort blåst. Nonchalans och översitteri är vad man möts av. Mamma har efter ett antal undersökningar varit inplanerad för operation. Samma dag som operationen skall äga rum ringer dom från sjukhuset och säger att den är inställd. Det kan man väl förstå om det gäller snöoväder eller stora trauman som kommer in, men i detta fallet var det rent slarv. Läkaren hade inte beställt protesen som måste specialtillverkas, detta kommer att ta flera veckor innan den kommer till sjukhuset, hade han tagit Mamma på allvar och tittat på röntegplåtarna hade detta inte inträffa. Jag skall oxå tillägga att det var en sköterska som fick ringa och meddela, läkaren skulle ringa tillbaka men i skrivandets stund inte gjort detta, och med tanke på hur han har behandlat henne tidigare kommer så inte att ske. Ska det vara så jävla svårt att tänka lite längre än vad näsan räcker. Nu står hon där med en ersättare på jobbet, avbeställd färdtjänst, bokad hemtjänst och ännu ett slag på käften av dom som man ska ha tilltro till.

Till sist så snöar det...Hallelulja !!! Ja det snöar och det är för jävligt, men nu snöar det ... okej släpp det nu!!! Varför göra saker mer komplicerade än vad dom är, ta bara en sådan sak som i Halmstad. staden vill låna 200 snöskyfflar av försvaret. I stället för att fixa fram spadarna direkt måste ett beslut fattas av armén...med lite tur kanske man har fattat beslutet till våren då snön har försvunnit, så kan invånarna roa sig med att bryta lårbenshalsarna alternativt frysa i hjäl så länge. Tågen är försenade och inställda...även detta för jävligt, men nu är det så, öppnar man ögonen och kopplar in hjärnan kanske man fattar att tåg inte kan köra när det är metervis med snö på rälsen, lika lite som det går att köra bil när det ligger metervis med snö på vägen... såg på Tv en kärring som tyckte att det var just -"för jävligt" men vad vill du då??? ska vi ha linbanor i stället ? Nä du kärring ta och beema dig Norrland i stället.

Nu ska jag fortsätta att måla om köksbordet, jag har beslutat mig för att försöka bli mer händig... damen i färgbutiken har lurat på mig lyxfärg och penslar av kollibristrån och med tanke på vad det kostade måste det ju bara bli toppen....INSHALLA !!!

Blommor och Pansar .

I veckan som varit har jag tagit beslutet att säga upp mig från mitt nuvarande arbete. Min längtan hem blev till slut allt för stor , jag var tvungen att följa mitt hjärta och min inre röst, det har stundtals känts som om jag gästspelat i mitt eget liv, och så kan jag inte leva . Det kan ju verka vara ett väldigt lätt beslut att fatta om man stundtals inte mår bra, men så var inte fallet kan jag säga...och det är nu mina lovord börjar. Aldrig har jag träffat så många fina människor som blivit mina vänner och som en andra familj. inte så konstigt, många av oss har arbetat tillsammans sedan 2004 och under väldigt speciella omständigheter, vi har firat jul och nyår tillsammans, födelsedagar bröllopsdagar namnsdagar...you name it, men framför allt har vi haft jävligt roligt i hop. Jag kom och tänka på några utav våra galna upptåg som vi har upplevt under våra resor det senaste året.

Mina Damer och Herrar, Jag pressenterar stolt Blommor och Pansar.

Ett utav vårt allra första uppdrag var att åka ner till Oporto i Portugal under Fotbolls EM.
2 dagars stopp, Jag har aldrig tidigare varit i Portugal så det blev en väldigt positiv överraskning kan jag säga. Allt var verkligen perfekt. Vi landade ganska så tidigt så vi gick på upptäcktsfärd och hamnade nere vid hamnen där uteserveringarna är många, solen gassade och våren knackade på dörren, överallt satt människor och deras ögon och leenden glittrade i kapp med vattnet. Middagen avnjöts till allas förtjusning( utom min då jag lider av fiskfobi) på en fiskrestaurang som låg en bit utanför stan, tydligen den godaste skaldjursbuffen på jorden...och jag fick världens längsta fat med pommes...jag lovar 1 meter!!! Som tur var hade dom gott billigt vin så jag klarade mig helskinnad ut från restaurangen utan några som helst men av dofterna från havets frukter. Kvällen fortsatte på en lokal liten pub där vi till slut som så många andra gånger blev mittpunkten på partyt, det var en fest att minnas kan jag säga, vilket röjj !!! Sangria och sötsliskiga citrondrinkar var kvällens tema.

Det finns så många saker att berätta så det skulle nog räcka till en hel bok, men jag ska inte bli allt för långrandig utan begränsar mig till 2 upplevelser till.

Det var kärlek vid första ögonkastet. Bournmouth i England, en fantastisk kuststad. Vi skulle flyga åt ett lokalt litet charterbolag som funnits sedan urminnes tider och med traditioner från urminnes tider lika så. Det ansågs vara mycket fint att tillhöra det lokala flygbolaget. Dem som arbetade ombord var omsorgsfullt handplockade av ägarna själva. Kursen hölls i deras hem,, de sydde filtar och kuddar tillsammans att ha på flygplanet till passagerarna. I deras ombordsmagasin var det foto på alla som arbetade på bolaget och så stod lite om vad dom gjorde på fritiden osv. Fina flickor med andra ord...inte konstigt att dom tittade lite snett på oss när vi frågade om dom ville hänga med ut på lite öl...än mindre när dom fick reda på vart vi bodde...tydligen ett tillhåll för prostituerade lite längre ner på gatan...hotellet tänker jag dock inte gå in på för det kräver ett särskilt kapitel ( nu skrattar alla som vet att jag alltid gnäller på något när det kommer till Hotell ) Hur som helst. Det visar sig även vara så att varje morgon innan flyget skall avgå handplockades det blommor från ägarens trädgård som i sin tur placerades på toaletterna ombord, seatingplans gjordes för hand hemma i köket kvällen innan. Allt var och skulle vara perfekt, och det var det, jag älskade deras silverbrickor och livsfarliga silverkannor, dock bestämde vi att vi inte skulle ha dessa kannor för att dom var just livsfarliga
men det var inte helt utan strid att vi fick som vi ville...dom var ju inte i silver, men sedan visade det sig att dom hellre ville ha våra i plast...stackarna går säkert fortfarande och skållar sina händer....Vid ett tillfälle blev två av våra värdinnor sjuka samtidigt....och tro mig sjuka var dom för jag hade rummet i mellan dessa båda, spya i surround om jag säger så...helt plötsligt står vi två man kort...vad gör vi ? Jo vi tar naturligtvis våra piloter till hjälp, vilken syn men vad roligt vi hade, både vi och passagerarna. Passagerarna var som änglar, äldre välbeställda som bara sa darling, pet, love, och en massa superlativ, tyst och stilla...En flygning som där i mot var allt från tyst och stilla med bolaget var en specialchartrad flight från Manchester till en liten stad i Frankrike...tyvärr kommer jag inte in håg vad den hette, men den ansågs vara helig på något sätt. Den här gången skulle vi flyga handikappade barn och ungdomar...jag blir nästan tårögd när jag tänker tillbaka på det, om ni visste vad mycket det gav mig, här har vi hjältar som trots sina handikapp kämpar på utan att klaga. Jag kommer alltid att minnas Er...

Ett annat minne som kommer att följa mig hela livet var när vi för första gången blev fast i Bagdad. Om så skulle ske var vi tvungna att ha livakter med oss... och det är man ju inte van vid direkt. På sommaren blir det väldigt varmt i Bagdad, så även denna dag säkert 50 grader...och det är varmt kan jag säga ! I samlad trupp går vi till angiven mötesplats och där står han....i långärmad skjorta, skottsäker väst manchesterkavaj och en frisyr som säkerligen fungerar som en hjälm. Han räcker fram handen och presenterar sig som Mann....John Mann. Vi får stränga order om att gå på ett led över gatan och in i ett parkeringshus, runt omkring ser man spår av kulhål i väggarna, och ett antal vägposternigar, taggtråd och tunga vapen. I parkeringshuset står det ett antal bilar på rad, det ser ut som vilka bilar som helst men när man öppnade dörren och märker att den väger betydligt mer än en vanlig dörr märker man att det är en bepansrad bil, rutorna är tjocka och in framsätet ligger det pistoler och gevär, i sidodörren skymtar jag även handgranater... Innan vi ska åka gör dom hemliga tecken till varandra och färden mot Hotellet börjar... sand sand sand så långt ögat ser, vid inflygningen ser man ett utav Saddams 48 Palats, till hälften sönderbombat , där finns idag ca 50.000 soldater som väntar på att lämna landet.
hotellet ligger i den så kallade gröna zonen, staden är indelad i den röda och den gröna, röda zonen ligger utanför flygplatsområdet och dit åker man i nuläget inte. Taggtråd och gurkaskrigare omringar vårt Hotell, Amerikanska basen ligger inte långt i från, skottlossningar sker med jämna mellanrum, sirener ljuder och helikoptrar cirkulerar på låg höjd...man känner sig ganska så liten och sårbar. Här finns det inget att göra, dels är det öken och 50 grader varmt plus att man inte gärna vill gå ut när raketer skjuts i luften för att förhindra ev granatattacker.
Väl där finns det inte mycket annat att göra än att gilla läget. Som plåster på såren ville vår arbetsgivare bjuda på middag...och kan ni tänka er, just då var allt på menyn slut utan det absolut dyraste och inte kunde vi beställa ett glas vin utan var tvungna att ta hela flaskor...synd...jag vågar inte ens tänka på vad det var jag stoppade i mig, men segt var det i alla fall!!!

Som sagt minnena är många och väldigt fina, stundtals har det varit väldigt tufft, men jag ångrar ingenting, alla goda skratt, alla fina möten, lyxhotell fantastisk mat och underbar shopping jag kan inte ha haft det bättre. Tack alla ni som har varit en del utav dessa resor och upplevelser !!! Ni har en stor plats i mitt hjärta.

Snart börjar jag ett nytt arbete...får vi se hur det går...

Se & Hör

I dag gör sig min egenställda diagnos adhd med en släng av rastlöshet och megaglobala fantasier sig väl tillkänna, vilken tur att jag befinner mig i Sobril och valiums hemstad Amman, här finns ingen som helst stimuli...om du inte älskar och blir helt stissig av brunt, senapsgult, beige och friterad kyckling dvs.

Jag tänkte berätta lite om vad jag har sett och hört idag. Nämligen : Anonym, "I mitt nästa liv ska jag bli en skabbig duva som sitter där uppe och skiter på er" När man kommer ut från Flygplatsen och väntar på transport sitter det en massa fåglar och har som sport att bajsa på folk som kommer ut, vi vet om det men det gör långt i från alla.... " Hans Uniformsmössa är så stor bara för att Helikoptrar ska kunna landa på den" - " Du har verkligen INGA snygga i Firsteklass!!!" Näe tack jag vet !!! " Här kommer pikétstyrkan" Våra vakter fick en egen buss och sladdar in vid planet... " jag önskar jag kunde skriva mer men som sagt jag har lovat mig själv att inte vara allt för detaljerad i den här bloggen, men en del passagerare alltså...dom tar fan priset!!! Dom skulle få Oscars i Bästa kostym så mycket kan jag säga i alla fall.

Som sagt jag har ju sagt att jag inte ska nämna några namn här men jag gör ett undantag, Johanna, shit vad du har fått mig att skratta, du är underbar, ni ska få ta del lite utav vår konversation vi hade nyss. Båda har en förkärlek till att hitta på historier. Denna handlar om Boffa-Bengt och hans polare.

Regnet står rakt ut och kylan biter i kinderna på ett torg någonstans i Göteborgs förort. Klockan har blivit någonstans runt 18:00. Janne med Jackan ska gå ner till konsum och botanisera bland pensionerna och med lite tur få med sig en burk kattmat och en falukorv utan att betala så mycket som en spänn. På vägen tänkte han spela lite v75 oxå, där schingsar han på Kenneth med gluggen och som vanligt sitter Owe "slipsen" Karlsson och skrävlar om hur han ska kamma hem storvinsten i dagens derby. När han kryssat i kupongen och gjort rätt för sig, fortsätter han mot ChinaTown, den obligatoriska kinakrogen på torget, han hade några tjugor som brännde i fickan....Hello Jackvegas lovers!!! Innan han gick in i dimman av sötsursås, lättöl utspädd med hembränt kontrollerade han att han hade kniven med sig...man vet ju aldrig om det blir bråk, han hade hört att Boffa-Bengt hade muckat från kåken, det hade Anita Transistor sagt... Väl inne får han sig en Stor stark och sätter sig vid maskinen, hans trogna vapendragare Conny exploder dök upp från ett avsides bås...."Har du hört att Boffa-Bengt är ute igen"? -Ja..jo Anita Transistor sa det, men det ska tydligen inte vara några problem, han har fått Starr...grå ... och det är inte allt han har fått blåskatarr också, tydligen drar det så från gallren på Skogome.

Nästa vecka ska grabbarna till Murveln, då får vi se om Boffa-Bengt dyker upp och om Janne med Jackan får till det med Tanga-Gill...

Slutet gott, allting gott !

Hej allihop nu blir det bloggtime !!! Det var ju ett tag sedan jag skrev sist, det beror på att min muspekare på datorn helt plötsligt frös till is och den gamla datorn antagligen hade så mycket virus och skit i sig så att dubbla kondomer och en svininfluenspruta i vart in/out-put inte skulle hjälpa med att få i gång härket än hellre att skicka i väg något till någon annan. Lustigt det här med datorer och teknik, jag är helt ointresserad och därav även helt bakom flötet och väck när det gäller allt som har med elektronik att göra, jag har tummen mitt i handen helt enkelt, eller som farsan brukar säga till mig -"finns det mer än två knappar att trycka på är det en för mycket" (det är väl därför jag inte håller på med fruntimmer då kanske...) Men det är la lätt att säga när man har motorolja i blodet och när man ständigt spikar på sin sommarstuga...men till mitt försvar kan jag dock säga att jag skriver ganska så fort, det gör inte Farsan med sitt pekfinger!!! Jag funderar varför skrivmaskinen fick ett så abrupt slut, det var ju skit enkelt...Mata i ett papper,( okej mitt kom alltid lite på sned...) Sedan var det bara att sätta i gång. Än idag hör jag tonerna från låten -" Sången skall klinga och klockorna skall åååååteringa" Lärarinnan stod och slog takten med sin pekpinne, fan ta dig om du kom i ofas!!! Jag förundras dock ännu mer över varför jag valde datakunskap!!! Jag var ju helt värdelös...men det passade mig ganska så bra, för alla datanördar tog ju all uppmärksamhet av läraren så jag kunde ägna mig åt helt andra saker...och fick en 3 för att inte ha presterat ett endaste skit. Nu är det ju dock så att alla som jag kallade för plugghästar eller datanördar är jag i dag jävligt avundsjuk på...vem sitter med stachen i dag tro??? Fast å andra sidan bor dom väl fortfarande kvar hemma hos Mor och Far , sitter i bodegan och rycker av vingarna på stackars försvarslösa flugor och binder Barbiedockor som dom har klippt av håret på...fast det är ju bra att dom kan laga mina saker jag har sönder...

Just nu lagar jag en fantastisk köttgryta (22:15) -" Doktorn, varför är jag så tjock?" samtidigt som jag håller på att bli tokig på den där förbannade serien Varuhuset. I stället för att ha en brasa eller ett akvarium som bakgrundsbild på TV´n har vi just Varuhuset...inte en sässong utan ALLA!!! Den första semlan har oxå inmundigas det var mumma vill jag lova -"Jo du Doktorn jag tänkte på de...varför korvar sig kalsongkanten med det svindyra designermärket hela tia?"

Julen har också dansat ut och ett nytt snyggt förvaringsutrymme har skapats....Oj då nu kukar det över som en kollega på ett sjukhem så glatt brukade säga, till hennes försvar var hon från Finland...

I morgon är det en ny dag, får vi se hur det går...




I förrgår kollade vi på ännu ett kök....