Blommor och Pansar .

I veckan som varit har jag tagit beslutet att säga upp mig från mitt nuvarande arbete. Min längtan hem blev till slut allt för stor , jag var tvungen att följa mitt hjärta och min inre röst, det har stundtals känts som om jag gästspelat i mitt eget liv, och så kan jag inte leva . Det kan ju verka vara ett väldigt lätt beslut att fatta om man stundtals inte mår bra, men så var inte fallet kan jag säga...och det är nu mina lovord börjar. Aldrig har jag träffat så många fina människor som blivit mina vänner och som en andra familj. inte så konstigt, många av oss har arbetat tillsammans sedan 2004 och under väldigt speciella omständigheter, vi har firat jul och nyår tillsammans, födelsedagar bröllopsdagar namnsdagar...you name it, men framför allt har vi haft jävligt roligt i hop. Jag kom och tänka på några utav våra galna upptåg som vi har upplevt under våra resor det senaste året.

Mina Damer och Herrar, Jag pressenterar stolt Blommor och Pansar.

Ett utav vårt allra första uppdrag var att åka ner till Oporto i Portugal under Fotbolls EM.
2 dagars stopp, Jag har aldrig tidigare varit i Portugal så det blev en väldigt positiv överraskning kan jag säga. Allt var verkligen perfekt. Vi landade ganska så tidigt så vi gick på upptäcktsfärd och hamnade nere vid hamnen där uteserveringarna är många, solen gassade och våren knackade på dörren, överallt satt människor och deras ögon och leenden glittrade i kapp med vattnet. Middagen avnjöts till allas förtjusning( utom min då jag lider av fiskfobi) på en fiskrestaurang som låg en bit utanför stan, tydligen den godaste skaldjursbuffen på jorden...och jag fick världens längsta fat med pommes...jag lovar 1 meter!!! Som tur var hade dom gott billigt vin så jag klarade mig helskinnad ut från restaurangen utan några som helst men av dofterna från havets frukter. Kvällen fortsatte på en lokal liten pub där vi till slut som så många andra gånger blev mittpunkten på partyt, det var en fest att minnas kan jag säga, vilket röjj !!! Sangria och sötsliskiga citrondrinkar var kvällens tema.

Det finns så många saker att berätta så det skulle nog räcka till en hel bok, men jag ska inte bli allt för långrandig utan begränsar mig till 2 upplevelser till.

Det var kärlek vid första ögonkastet. Bournmouth i England, en fantastisk kuststad. Vi skulle flyga åt ett lokalt litet charterbolag som funnits sedan urminnes tider och med traditioner från urminnes tider lika så. Det ansågs vara mycket fint att tillhöra det lokala flygbolaget. Dem som arbetade ombord var omsorgsfullt handplockade av ägarna själva. Kursen hölls i deras hem,, de sydde filtar och kuddar tillsammans att ha på flygplanet till passagerarna. I deras ombordsmagasin var det foto på alla som arbetade på bolaget och så stod lite om vad dom gjorde på fritiden osv. Fina flickor med andra ord...inte konstigt att dom tittade lite snett på oss när vi frågade om dom ville hänga med ut på lite öl...än mindre när dom fick reda på vart vi bodde...tydligen ett tillhåll för prostituerade lite längre ner på gatan...hotellet tänker jag dock inte gå in på för det kräver ett särskilt kapitel ( nu skrattar alla som vet att jag alltid gnäller på något när det kommer till Hotell ) Hur som helst. Det visar sig även vara så att varje morgon innan flyget skall avgå handplockades det blommor från ägarens trädgård som i sin tur placerades på toaletterna ombord, seatingplans gjordes för hand hemma i köket kvällen innan. Allt var och skulle vara perfekt, och det var det, jag älskade deras silverbrickor och livsfarliga silverkannor, dock bestämde vi att vi inte skulle ha dessa kannor för att dom var just livsfarliga
men det var inte helt utan strid att vi fick som vi ville...dom var ju inte i silver, men sedan visade det sig att dom hellre ville ha våra i plast...stackarna går säkert fortfarande och skållar sina händer....Vid ett tillfälle blev två av våra värdinnor sjuka samtidigt....och tro mig sjuka var dom för jag hade rummet i mellan dessa båda, spya i surround om jag säger så...helt plötsligt står vi två man kort...vad gör vi ? Jo vi tar naturligtvis våra piloter till hjälp, vilken syn men vad roligt vi hade, både vi och passagerarna. Passagerarna var som änglar, äldre välbeställda som bara sa darling, pet, love, och en massa superlativ, tyst och stilla...En flygning som där i mot var allt från tyst och stilla med bolaget var en specialchartrad flight från Manchester till en liten stad i Frankrike...tyvärr kommer jag inte in håg vad den hette, men den ansågs vara helig på något sätt. Den här gången skulle vi flyga handikappade barn och ungdomar...jag blir nästan tårögd när jag tänker tillbaka på det, om ni visste vad mycket det gav mig, här har vi hjältar som trots sina handikapp kämpar på utan att klaga. Jag kommer alltid att minnas Er...

Ett annat minne som kommer att följa mig hela livet var när vi för första gången blev fast i Bagdad. Om så skulle ske var vi tvungna att ha livakter med oss... och det är man ju inte van vid direkt. På sommaren blir det väldigt varmt i Bagdad, så även denna dag säkert 50 grader...och det är varmt kan jag säga ! I samlad trupp går vi till angiven mötesplats och där står han....i långärmad skjorta, skottsäker väst manchesterkavaj och en frisyr som säkerligen fungerar som en hjälm. Han räcker fram handen och presenterar sig som Mann....John Mann. Vi får stränga order om att gå på ett led över gatan och in i ett parkeringshus, runt omkring ser man spår av kulhål i väggarna, och ett antal vägposternigar, taggtråd och tunga vapen. I parkeringshuset står det ett antal bilar på rad, det ser ut som vilka bilar som helst men när man öppnade dörren och märker att den väger betydligt mer än en vanlig dörr märker man att det är en bepansrad bil, rutorna är tjocka och in framsätet ligger det pistoler och gevär, i sidodörren skymtar jag även handgranater... Innan vi ska åka gör dom hemliga tecken till varandra och färden mot Hotellet börjar... sand sand sand så långt ögat ser, vid inflygningen ser man ett utav Saddams 48 Palats, till hälften sönderbombat , där finns idag ca 50.000 soldater som väntar på att lämna landet.
hotellet ligger i den så kallade gröna zonen, staden är indelad i den röda och den gröna, röda zonen ligger utanför flygplatsområdet och dit åker man i nuläget inte. Taggtråd och gurkaskrigare omringar vårt Hotell, Amerikanska basen ligger inte långt i från, skottlossningar sker med jämna mellanrum, sirener ljuder och helikoptrar cirkulerar på låg höjd...man känner sig ganska så liten och sårbar. Här finns det inget att göra, dels är det öken och 50 grader varmt plus att man inte gärna vill gå ut när raketer skjuts i luften för att förhindra ev granatattacker.
Väl där finns det inte mycket annat att göra än att gilla läget. Som plåster på såren ville vår arbetsgivare bjuda på middag...och kan ni tänka er, just då var allt på menyn slut utan det absolut dyraste och inte kunde vi beställa ett glas vin utan var tvungna att ta hela flaskor...synd...jag vågar inte ens tänka på vad det var jag stoppade i mig, men segt var det i alla fall!!!

Som sagt minnena är många och väldigt fina, stundtals har det varit väldigt tufft, men jag ångrar ingenting, alla goda skratt, alla fina möten, lyxhotell fantastisk mat och underbar shopping jag kan inte ha haft det bättre. Tack alla ni som har varit en del utav dessa resor och upplevelser !!! Ni har en stor plats i mitt hjärta.

Snart börjar jag ett nytt arbete...får vi se hur det går...