Kulan.

Stämningen var uppiskad, pulsen hög. Ansiktet nyrakat och doften från den bästa parfymen blev ett med dimma i det ångande badrummet.

Har jag med mig allt nu? Är alla papper i ordning? Fast jag så noggrant planerat och lagt fram allt innan jag gick och la mig i går vakande jag kallsvettig mitt i natten för att en sista gång gå in på nätet för att läsa på. Här gäller det att ha koll, man vill ju inte framställas som okunnig för då vet man ju hur det går, blottar man strupen käkar dom upp hela huvudet på dig...

Idag var jag på Arbetsförmedlingen.

Allt jag såg framför mig var KULAN...Ni vet den där blå bollen som man måste sitta och snurra på vid datorerna innan man måste klicka på den äckliga lilla knappen. Bollen och knappen fungerar som en pekplatta skulle man kunna säga. Jag hade den senaste tiden framkallat en fixering vid den blå kulan, jag ville verkligen inte ta i den...sedan var jag rädd av att jag helt plötsligt skulle drabbas av ticks som skulle göra att jag var tvungen att slicka på bollen...Men inte kunde jag ta på mig engångshandskar och trolla fram handsprit...och skulle jag ha tandskydd på mig för att förhindra att min tunga okontrollerat skulle ge kulan en riktig långtradare.

När jag träder in i lokalen stod dom där...i klungor, alla moduler, jag närmar mig med försiktighet...drar långsamt ut stolen, sätter mig...drar ett djupt andetag...blundar...försiktigt försiktigt snuddar jag vid kulan..en rysning går genom kroppen...Men efter några sekunder får omgivningen färg igen, alla sinnesorganen kopplas på och jag inser att det inte var så farligt ändå...men visst såg den god ut...

Nu är jag arbetslös.

Nu har jag bytt ut min uniform med mina fina guldstreck. Mina pressade byxor och välputsade skor är nu ett minne blott. Min nya uniform består av grå hoodie, mysbyxor med knän och sneakers. Mina välskötta händer och naglar kommer nu att intaga en mer gul färg från ostbågar.

Istället för att lägga mig klockan 21 och gå upp 05 kommer jag att lägga mig 05 efter att ha kollat på alla program på kanal 6, ,7 ,8,och 9. Sova till 10:00 ligga vaken och bli förbannad på Programmet "Efter tio" Kolla på ännu mera TV, bli ännu mera upprörd. Ligga och chatta och surfa tills klockan den har blivit 14. Få ordentlig ångest för att hela dagen har gått och att jag bara blir blekare och fetare för var minut som går... Likt en pensionär skall jag nu boka tvättider när alla som har jobb endast kan tvätta, gå och handla och sköta andra ärenden likaså.

Hemmet skall förfalla och det lilla bidrag man får från A-kassan skall fikas upp...om jag orkar och behagar att klä mig anständigt nog för att ta mig till ett fik dvs.

Det här kommer bli bra ska ni se...

Denna dag ett liv. Denna dag ett liv...Livet blir vad Du gör det till, upp och ner, ner och upp...grisen gal i granens topp.

Öppna och använd dina sinnen, titta, lyssna, känn och smaka. Titta på allting runt omkring dig, stanna upp en kort sekund, titta på dig själv som den vackra varelse du är. Lyssna till ditt inre, till ditt hjärtas slag. Känn på hårt, känn på mjukt, känn på varmt och känn på kallt, känn dig fram så hittar du fram till det du söker. Smaka på surt, salt och sött, smaka på den du håller kär, vem vet vart vägarna bär.

Alla kämpar på sitt sätt och alla har en historia värd att lyssna på. Goda saker händer goda människor. Jag har bestämt mig för att göra skillnad, vad säger du, hänger du på?

Men lyssna då !!!

Jag blir så trött!!!

I det här lilla avsnittet skall Ni få ta del utav vad jag får för frågor under en arbetsdag.
Märk väl att jag är fullt medveten om att det finns människor som inte är vana resenärer eller att det finns dom med nedsatt hörsel.

- Jag säger.
*Passagerare Säger
# Jag vill säga

-För Er bekvämlighet finns det två toaletter ombord. Dessa två är placerade längst bak i flygplanet.

Passageraren kommer fram och rycker i gardinen, blicken är tom...tittar sig omkring och börjar slita i garderobsdörren. Den ena garderobsdörren är ca 20cm och den andra 40cm.


*Ursäkta, vart finns toaletterna?
-Det finns två stycken längst bak i flygplanet.
*Så det finns ingen här framme då?
-Nej, det finns två stycken längst bak i flygplanet.
*Har ni bara toaletter där bak?
-Ja, på denna flygplanstyp finns det bara 2st toaletter om bord och dom finns längst bak i flygplanet.
# Vänta lite så ska jag öppna toalettdörren åt dig, ( och då menar jag den lilla garderobsdörren) så att du kan åla dig in, vill du att jag ska öppna min väska också så att du kan pissa i den? När du ändå är där inne kanske du ska göra No 2 också för det verkar som om skiten sitter i dina öron.

Här kommer en bonus angående toaletterna.

*Ursäkta, jag är så väldigt förkyld, vilket papper rekommenderar ni att jag ska använda?
Passageraren visar upp 2 alternativ, ett vanligt toapapper och en väldigt sträv pappershandduk.
- Vi skulle nog rekommendera den lite mjukare sorten...
# Är du dum eller? Ta pappershandduken för fan!

Här kommer en utav mina favoriter. Vi delar ut tidningar ombord, oftast endast på utedestination, alltså när man åker till Göteborg i detta fallet.

Är vi i Göteborg och ska till Ex Nice har vi inga tidningar ner , utan dessa är till hemresan.
Ofta åker passagerarna med oss båda vägar.

*Har ni inga tidningar?
-Nej, dessvärre inte, de vi har ombord är till för de passagerare som skall åka tillbaka till Göteborg.
*Men hon sa ju att det skulle finnas tidningar ombord!
-Jag ber om ursäkt för den missledande informationen.
*DÅLIGT!
# Håll käft!!!

*Har Ni bara Aftonbladet, GP och dagens Industri?
-Ja det är dessvärre bara Aftonbladet, GP och dagens Industri som är de GRATIS tidnignar vi delar ut ombord.
* Så Ni har ingen expressen då?
# Nej vi har inte alla världens tidningar ombord är jag rädd, det är skitdåligt jag vet! så, fuck off nu!!!

-vi kommer inom kort ut i kabinen med våran serveringsvagn. På denna korta flygtur ner till Prag ingår det Kaffe Thé, vatten eller juice samt en väldigt god muffin. Vi har ingen möjlighet att servera någon alkohol ombord på denna resa.

*Jag tar två öl och en whisky
-Vi har tyvärr ingen alkohol lastat ombord, det finns kaffe thé vatten eller juice.
*jasså, men då tar jag bara 2 öl
-Det finns ingen alkohol, du kan välja mellan kaffe thé vatten eller juice
*Har Ni ingen alkohol? Inte ens vin?
-Nej tyvärr, kaffe thé vatten eller juice
*då tar jag äppeljuice, för det ser ju ut som whisky
# IDIOT, Du måste ha krökat rätt bra genom åren eftersom alla dina hjärnceller är ett minne blott , att du har såpass skarp syn kvar att du kan se att det liknar whisky är ett under! Alkis!

Jag skulle kunna fortsätta i oändlighet, men jag tror jag stoppar där,
Tack för att ni lyssnade, det var så skönt att få ur det ut systemet.

Tecken?

Vaknade upp som vanligt runt 06 och var helt slut, vilken dröm jag hade i natt...

Jag åkte buss med några från jobbet, vi skulle checka in på ett Hotell för att sedan några timmar senare börja jobba...Det är ju inget konstigt med det för det har jag gjort 100-tals gånger.

Detta hotellet hade en inredning som ett bibliotek och ett kryssningsfartyg i ett...det var korridorer och hissar överallt, mattan gjorde att pulsen steg av bara anblicken. Det var karibisk afton så ljudnivån var hemsk, barer i alla hörn och blinkande lampor. Mitt rumsnummer på kortet ändrades hela tiden, lika så alla skyltar , det fans ingen logik alls rum 238,sedan kom 812 osv...

Klockan tickade och jag insåg att jag inte skulle få någon sömn inna det var dags att flyga.Till slut hittade jag mitt rum...när jag öppnade dörren visade sig vara ett budget rum som delades av 8 andra...i detta fallet av Hotellets prostituerade...

Där vaknade jag helt slut...

Var det av en ren slump jag drömde just den drömmen den här natten? Är det ett tecken?

Just nu står jag i ett vägskäl i livet när det kommer till mitt fortsatta yrkesliv.
Förra veckan fick jag 2 mail helt oberoende av varandra, samma dag skickat som på när samma tid. Det första jag öppnade var från ett hotell där jag för länge länge sedan skickat in min CV, deras jobbagent har hittat en tjänst som dom vill att jag söker. I det andra mailet står det att det företag jag jobbar för nu har blivit uppköpt och att den framtida verksamheten ännu inte är klar.

Så vad säger mig drömmen? Är det dax att klippa vingarna och sluta flyga, kommer jag stå utan jobb till hösten om jag är kvar? kommer jag ångra mig om jag söker jobbet på Hotellet, var syftet att avråda mig från att byta branch? Som sagt jag har inte sökt tjänsten ännu, men tiden rinner i väg. Flyget är hatkärlek. Det har blivit en livstil och en identitet, men de flesta som har lyckts bryta sig loss säger att det faktiskt går att leva ett liv utan sina vingar, samtidigt säger dom att saknaden är stor...

Jag har min gåva att råda, lyfta och läsa andra, men med mig själv går det inte lika bra, Jag ska sova lite på saken och se vad jag kommer fram till

Dåtid vs. Nutid

Dåtid: Vara uppe länge.

Nutid: Längta tills 22 Nyheterna är slut då man kan få gå och lägga sig, med fördel skippar man Ekonomin och Sporten.

Dåtid: Sova länge.

Nutid: Vakna tidigt. Oavsett dag eller gårdagens aktivitet vaknar man likt förbannat tidigt, och det märkliga är att det blir tidigare och tidigare för varje år...Nu är det klockan 08...för ett tag sedan var det 09...Alltså om 2 år är det klockan 06...och om 4 år sitter man och klockar tidningsbudet , för det finns ju inget bättre än att få läsa morgontidningen när den är alldeles färsk och varm.

Dåtid: Alltid vara uppdaterad, vad är inne och vad är ute.

Nutid: Jag har ingen aning om vilken låt som ligger på topplistorna, Vad det gäller Mode väljer jag numera klassiska plagg som håller i alla lägen...i bland kan jag ballar jag ur , men då hamnar plaggen med prislappen på i garderoben.

Dåtid: Festa järnet.

Nutid: En Afterwork på sin höjd, Kan inte minnas senast jag var ute och dansade här hemma i Sverige, sannolikheten att jag skulle stå i en kö på Avenyn är lika stor som om jag skulle vinna 175 miljoner på Lotto som jag inte spelar.

Dåtid:Snygg, Smal och vältränad.

Nutid: Motsatsen till ovanstående, men jag försöker i alla fall, tråkigt bara att jag kom i gång 8 år för sent, kärlekshandtagen sitter där dom sitter. Näs och örontrimmer används flitigt, några gråa hårstrån har även skymtats...Dock växer mitt hår och det finns inga som helst tecken på helikopterplatta eller krympande vikar. I dag är det ingen som vänder sig om på gatan om man säjjer då...

Dåtid: Alltid Pank.

Nutid: Pensionssparande, gemensamt konto, sparkonto, buffertkonto Om någon sagt att så skulle bli för 15 år sedan skulle jag asgarva, tagit alla stålar och slösat bort allt på en kväll, -"kung kung kung i Baren"

Listan kan bli hur lång som helst men vi bryter här. Allt har sin charm, och allt har väl någon slags mening. Jag vill inte vara 22 år igen, även om det var en väldigt rolig tid. Jag ser fram i mot att åldras och jag har redan planerat vad jag skall göra efter min pension.

Men det är ju några år kvar dit...

Mars... Vad är det man säger, Midsommarglädje blir Marsa sorg... Ja, det går ju framåt i alla fall. Månaden Mars är som en enda lång transportsträcka, en sådan där transportsträcka man helst av allt vill glömma. Tankarna för mig tillbaka i tiden, ja , jag har ju blivit lite utav en tidsmaskin vid det här laget.

På parkeringen stod den nu, Husvagnen som skulle ta oss land och rike runt. Hurra Hurra Hurra!!!

Hela Sverige låg framför våra fötter och bara väntade på oss. Norrland...behöver jag säga mer? Jag var väl 12-13 år så där lagom stor för att hata det mesta och alldeles för liten att stanna hemma ensam. Som stöd hade jag med mig min kusin, och det behövdes kan jag säga, Vi kan kalla oss för det röda laget för vår husvagn var röd och vit. I det blå-vita laget fanns fienden. 2 familjer ger sig ut. Blåa laget är veteraner, dom röda nybörjare. Inklämda i baksätet mellan diverse bråte satt vi fast, vi var nu fångar i det okända.

I det blå laget fanns det förutom Mammas och Pappas Vänner även deras son och en ilsken liten hund som var 100 år och bet på allt. Ni kommer säkert också i håg de vännerna som man var tvungen att vara kompisar med bara för att föräldrarna var polare, så var det i detta fallet. Han var något år äldre än mig och var en riktig retsticka, vi drog inte jämnt kan jag säga...

Det kändes som evigheter innan man kom fram till någon konstig campingplats, alla såg ju i princip likadana ut enda skillnaden var att ju längre upp i landet man kom ju mer mygg fanns det och mindre saker att göra, man blir rätt trött på misskötta minigolfbanor och någon liten damm att fiska i, och med tanke på att jag fiskfobi och dålig bollkontroll kan ni själva räkna ut hur roligt jag hade på en skala...Men nu skulle det bli ändring på det, för i morgon skulle vi hitta på något riktigt kul...vi skulle till Labbas Sameland! JIPPIE!!! eller??? Labbas Sameland, tycker man om att kasta lasso mot en stubbe och titta på en ( 1 st ) Ren , om man tycker att renkött, renkorv, renskinn, renhorn är det bästa man vet kan jag varmt rekommendera Labbas, om inte, låt bli !!!

Vårt mål var Nordkap...eller var det Polcirkeln? Jag kommer inte i håg men väl på plats satt jag kvar i bilen och kunde inte riktigt greppa varför det skulle vara speciellt.

Vi gjorde även ett litet Pitstop i Malå på en vecka eller så...Där hade man ett ättestupa, alltså ett högt berg där man slängde ut de gamla förr i tiden , min teori är att dom kanske kastade ut lite för många för vad kunde det vara kvar i stan, några 100 invånare??? Här skulle det plockas hjortron! Jo då, alla skulle med. Inga undantag. Utrustade med en hink var det bara att plocka, för tänk vad gott det blir med hjortronsylt sedan... Myr ...min stackars kusin höll ju för fan på att dö där i sumpmarken vi sjönk som stenar i vart och vart annat steg, våra arma kroppar orkade inte längre...Tur att vi hade ett par ordentliga Norrlänningar som drog upp oss mellan varven.
Så om någon undrar är Hjortron inte mitt favorit bär.

Det är en sådan transportsträcka Mars känns som. Men månaden kommer att gå fort, det är en hel del roligt att se fram i mot på jobbet, och snart , innan vi vet ordet av det har vi April, visserligen en Kall och nyckfull vän ( för att citera Ulf Lundell ) men då är det en resa planerad och även då en del roliga händelser på jobbfronten. Sedan är ju april en enda lång transportsträcka tills Maj, men Maj är ju något så ljuvligt att se fram i mot, så underbar att jag undrar hur vi är funtade som bor i det här landet, vad har vi? 4-5 månader med behagligt klimat av 12 möjliga...

Jag har ju fördelen att resa i jobbet och tanken har väl slagit mig mer än en gång, men senast var jag på stopp i Palma, mitten på Feb och det var helt underbart, 18 grader, grönt och fint, frisk luft...men det är väl för vårt klimat man uppskattar andra platser så mycket. att möta våren på olika platser runt om är som ett lyckorus, men att se träden blomma ut vid Järntorget är oslagbart.

Back in the day´s

För någon vecka sedan kom det ett brev. Inget konstigt med det, jag får brev varje dag...räkningar alltså...jag vill inte verka märkvärdig så tro inget annat.

Avsändare : Klassfest.com....

Det var som om hela världen stannade upp för ett kort ögonblick, pulsen ökade och jag fick en obehagskänsla samtidigt som det pirrade till i magen. Skräckblandad förtjusning skulle man kunna kalla det.

Det var alltså 20 år sedan jag slutade 9:an. Det är märkligt, för på dom 20 åren har jag fortfarande inte förstått vem jag var eller vad det var som pågick under min skolgång. Skolan för mig var ett enda stort svart hål, jag hatade verkligen skolan.

Som liten kommer jag i håg att jag var väldigt ängslig, jag ville inte på några omständigheter gå till skolan, min fröken i lågstadiet var väldigt snäll och jag tyckte väldigt mycket om henne. Men jag hängde inte riktigt med de övriga barnen. Hade svårt att koncentrera mig, satt mest tyst och sa ingenting.

Till slut uppmärksammades detta och jag blev skickad till Hjälpkliniken...bara namnet får mig att rysa. När det var dags för matte och svenska ropade fröken ut att Andreas ska gå till hjälpkliniken, på skakiga ben och blicken ner i golvet gick jag ut. Kliniken låg till en början i en skrubb där vi satt några stycken och fick den hjälp vi behövde. Jag säger inget om det, det var jättebra att jag fick stöd, det är jag tacksam för i dag. Och som grädde på moset skickades jag även till en talpedagog...det mina vänner var en ångestfylld väg att gå, jag minns fortfarande, genom korridoren, upp för en trappa , förbi lärarrummet, ännu en lång smal korridor .

Pedagogen var jättesnäll och även henne är jag evigt tacksam. På rasterna var jag ganska så ensam, i bland satt jag på en ställning och då kom det några som satt med mig, tjejerna så klart, vi brukade sjunga schlagers, för jag kunde ju naturligtvis alla redan på den tiden. Jag vill inte säga att jag var mobbad, bara inte en i gemenskapen.

Från att ha varit relativt osynlig hände det något när jag skulle börja 4an. Plötsligt blev jag tillfrågad om jag ville börja en buggkurs med dom coola i klassen...jag tvekade till en början men hängde på " Dans med fart bugg så klart" " Kom loss, bugga med oss " vet inte varför dom frågade... kanske för att jag var söt? För det var jag på den tiden.

Helt plötsligt går jag på alla discon som anordnas, jag vinner danstävlingar och har många tjejer på gång, men det fanns bara en på den tiden, vi vann med många sköna moves J och jag.

På sommarlovet till Högstadiet tar jag min första Cigg, en John Silver utan filter.

Nu ska vi börja på en ny skola...det var läskigt, högstadieskolan hade ett rykte om sig att vara tuff och hård, och det var den, i alla fall för mig. Nu var jag återigen osynlig, på lektionerna satt jag och gjorde ingenting, på rasterna stod vi några stycken och tjuvrökte röd Marlboro bakom Särlakiosken. Inte heller här vill jag säga att jag blev mobbad, bara inte en i gemenskapen, jag hörde hur dom kallade mig för bög i mellanåt , det gjorde förfärligt ont, men jag lät det vara, det var dom coola killarna, alltså ingen från min klass för dom var inte särskilt tuffa vill jag påstå.

Men även nu hände det något, jag vet inte hur eller varför, jag blev tillfrågad av några från paralellklassen att hänga med på Bio en kväll...jag hade inget att förlora så jag hängde på...den kvällen förändrade allt, Några av dom är fortfarande mina bästa vänner och jag är så glad för det. Jag blev ju naturligtvis inte mer motiverad av skolarbetet för den sakens skull, tvärtom... men jag fick vänner och jag var med i matchen....

Det blev en lång historia.

Frågan är , vem kommer jag att bli om jag går på återträffen? Den blyga osynliga killen, eller den som var tuff och rökte bakom kiosken?

Vad har vi att säga varandra efter 20 år. är det bara en orgie i snokande, vem lyckades i livet och vem gjorde det inte, är det ett gotteri i vem som blev fet och lämnad eller vem blev gay och vem blev det inte.......

Jag tror att det kommer bli en kanonkväll , om inte kan man ju faktiskt tacka för sig och gå vidare, gå vidare som så många andra gånger i livet. Jag brukar aldrig nämna namn i min blogg men nu vill jag göra ett undantag. Anna , Linda Johan och Alex tack för att ni fanns och fortfarande finns hos mig, om inte lika ofta så alltid i mina tankar. Love.

3 Down 100 to go...

Älskade vänner, idag har det varit en stor dag för Herr Pålbrand, Jag har inte mindre än 3 gånger stirrat döden i vitögat genom att möta några av mina 100-tals fobier.

No1. GYM.
Jag har nu insett att det aldrig någonsin kommer att bli vare sig snyggt sexigt eller modernt med kalsonger vars resår rullar sig i midjan, med detta sagt har jag den senaste tiden lagt ut 1000-tals spänn på dyra märkeskalsonger där man inte ens ser vilket märke det är...kanske inte riktigt så illa, men ni förstår vad jag menar.

Och så plötsligt fick jag uppenbarelsen igen, den som jag så många andra gånger har fått..-".Andreas" säger den till mig...-"den här gången är det på riktigt, den här gången skall du lyckas med att bli smal, gå till gymmet nu och teckna dig ett årskort, det är både nyttigt och roligt"

Sedan stod jag där, jag såg mig själv snett uppifrån, jag måste ha lämnat min kropp, för där stod jag och skrev på kontraktet, kontraktet som ska göra mig till en bättre människa. Men jag kan redan nu säga vad som inte var "roligt" Doften, för Er som känner mig vet att jag har lite svårt för dofter, för Er som inte visste det kan jag säga att jag är en missbrukare av doftspray och parfym...jag har säkert orsakat en del astmaanfall och allergiska reaktioner, men vad ska man göra då??? Men gym ska väl dofta, annars är det väl inget gym?


Jag lovar ingenting, men jag ska göra mitt bästa för att inte göra om samma misstag om och om igen, jag är alla gyms bästa vän, jag tecknar för ett år och går sedan dit 3 gånger, dagarna, månaderna och åren tickar på....Vilket tar mig till Nr 2 på Fobilistan.

No 2. KONTOUTDRAG.
När jag nu stod där framme vid disken och hade skrivit på kontraktet till mitt nya friska smala sexiga ungdomliga liv, knappade den rosigt hurtiga och kanske till och med lyckliga tjejen in mitt personnummer i datorn...ögonen spärrades upp och jag såg att hon blev lite förvånad, -"Tränar du inne i City också"? Nej sa jag, det var säkert 5 år sedan jag var där senast,-" Okej du kanske ska kolla upp det för du är inte avregistrerad, vet du om dom fortfarande drar pengar"?

Nu blev det lite pinsamt, för jag har ingen koll på mina pengar,Dum som jag var sa jag detta till renlevnadsmänniskan bakom kassan samtidigt som den lille rödlätta killen som stod bakom höll på att sätta sin banan i halsen. ( Det är lugnt, jag är utbildad på Heimlich )

Min filosofi är att varje dag man vaknar blir man blåst på minst 500 spänn, därför kollar jag aldrig mina kontoutdrag, varför göra livet ännu mer surt med sådant, jag vill inte veta hur mycket pengar som bara försvinner, jag får ångestlikande symtom, men om det nu var så som hon sa, har det alltså dragits stålar från mitt konto i över 5 år till ett träningskort jag använt 3 gånger...jag var ju tvungen att kolla lite historik,( för det kan man tydligen göra har jag hört) .

Efter några ytliga andetag loggar jag in....Tack gode Gud, det var i sin ordning, inga pengar hade dragits till något svettigt place där man har orgier med morotsjuice och kosttillskott. Dom har bara inte avregistrerat mig., så nu var det fritt fram. Hur som helst det finns trevligare ställen att vara inloggad på än på internetbanken, men så farligt var det inte, jag kanske kommer att göra om det igen. Vi får se helt enkelt.

No 3. RETUR
För några dagar sedan var jag ute och strosade lite, hamnade på Frölunda Torg av någon konstig anledning, men där finns G-Star som är en utav mina favorit butiker, jag skulle bara titta, men kom i vanlig ordning ut med en påse innehållande 2 par jeans. Fan vad svag jag är, det är helt otroligt, men man måste ju ha kläder på kroppen eller hur? Nu var det så här att den mycket söta och karesmatiska expediten bedyrade att brallorna var var kanon, det han inte hade i åtanken var att jag är 35 och inte 25, men då kände jag mig som 25..i dessa coola brallorna, men redan då borde jag har lyssnat på alarmet som tjöt, för jag hör mig själv säga att -"Dom här blir perfekta, jag ska ju ändå gå ner några mer kilon" åter igen står jag utanför min kropp.

Väl hemma slängs påsen i ett hörn och jag glömmer av den för några dagar, när jag sedan ska lägga in dem i garderoben ser jag att det redan finns ganska många jeans, och hur många plagg har inte legat med prislappar kvar som aldrig kommer till användning ?

Så efter lite peptalk från mina vänner bestämde jag mig för att lämna tillbaka ett par, det är min fulla rättighet att som laglydig konsument få lämna tillbaka varor som inte är ämnade för min stackars kropp. Jag var uppriktigt nervös, så nervös att sköt upp det några dagar till, och när jag skulle ta tjuren vid hornen och åka ut till butiken var jag nära att slita av lapparna och ta på mig brallorna så att jag inte skulle kunna lämna tillbaks dom.

Väl utanför butiken bultar hjärtat, jag blir kallsvettig och vill bara springa åt andra hållet, för en sekund tänker jag att om jag lämnar tillbaka byxorna måste jag köpa något annat som är dyrare så att dom inte blir ledsna, så att dom inte ska tro att jag är en fattiglapp...jag vet det är helt fucked up!!! Men det gick ju hur bra som helst...och det är just därför det är min favorit butik, för det finns väldigt få sådana butiker kvar med en äkta genuin service där dom sätter kunden i focus, Naturligtvis gick jag inte tomhänt ut butiken, det blev en T-shirt, och till den fick jag den lyxigaste påsen!!!!

Det var tre på samma dag, inte illa, nu är det bara till att ta tag i resterande...så i morgon får jag väl gå och köpa toapapper, äta fisk och kanske hångla upp en brud.