För någon vecka sedan kom det ett brev. Inget konstigt med det, jag får brev varje dag...räkningar alltså...jag vill inte verka märkvärdig så tro inget annat.
Avsändare : Klassfest.com....
Det var som om hela världen stannade upp för ett kort ögonblick, pulsen ökade och jag fick en obehagskänsla samtidigt som det pirrade till i magen. Skräckblandad förtjusning skulle man kunna kalla det.
Det var alltså 20 år sedan jag slutade 9:an. Det är märkligt, för på dom 20 åren har jag fortfarande inte förstått vem jag var eller vad det var som pågick under min skolgång. Skolan för mig var ett enda stort svart hål, jag hatade verkligen skolan.
Som liten kommer jag i håg att jag var väldigt ängslig, jag ville inte på några omständigheter gå till skolan, min fröken i lågstadiet var väldigt snäll och jag tyckte väldigt mycket om henne. Men jag hängde inte riktigt med de övriga barnen. Hade svårt att koncentrera mig, satt mest tyst och sa ingenting.
Till slut uppmärksammades detta och jag blev skickad till Hjälpkliniken...bara namnet får mig att rysa. När det var dags för matte och svenska ropade fröken ut att Andreas ska gå till hjälpkliniken, på skakiga ben och blicken ner i golvet gick jag ut. Kliniken låg till en början i en skrubb där vi satt några stycken och fick den hjälp vi behövde. Jag säger inget om det, det var jättebra att jag fick stöd, det är jag tacksam för i dag. Och som grädde på moset skickades jag även till en talpedagog...det mina vänner var en ångestfylld väg att gå, jag minns fortfarande, genom korridoren, upp för en trappa , förbi lärarrummet, ännu en lång smal korridor .
Pedagogen var jättesnäll och även henne är jag evigt tacksam. På rasterna var jag ganska så ensam, i bland satt jag på en ställning och då kom det några som satt med mig, tjejerna så klart, vi brukade sjunga schlagers, för jag kunde ju naturligtvis alla redan på den tiden. Jag vill inte säga att jag var mobbad, bara inte en i gemenskapen.
Från att ha varit relativt osynlig hände det något när jag skulle börja 4an. Plötsligt blev jag tillfrågad om jag ville börja en buggkurs med dom coola i klassen...jag tvekade till en början men hängde på " Dans med fart bugg så klart" " Kom loss, bugga med oss " vet inte varför dom frågade... kanske för att jag var söt? För det var jag på den tiden.
Helt plötsligt går jag på alla discon som anordnas, jag vinner danstävlingar och har många tjejer på gång, men det fanns bara en på den tiden, vi vann med många sköna moves J och jag.
På sommarlovet till Högstadiet tar jag min första Cigg, en John Silver utan filter.
Nu ska vi börja på en ny skola...det var läskigt, högstadieskolan hade ett rykte om sig att vara tuff och hård, och det var den, i alla fall för mig. Nu var jag återigen osynlig, på lektionerna satt jag och gjorde ingenting, på rasterna stod vi några stycken och tjuvrökte röd Marlboro bakom Särlakiosken. Inte heller här vill jag säga att jag blev mobbad, bara inte en i gemenskapen, jag hörde hur dom kallade mig för bög i mellanåt , det gjorde förfärligt ont, men jag lät det vara, det var dom coola killarna, alltså ingen från min klass för dom var inte särskilt tuffa vill jag påstå.
Men även nu hände det något, jag vet inte hur eller varför, jag blev tillfrågad av några från paralellklassen att hänga med på Bio en kväll...jag hade inget att förlora så jag hängde på...den kvällen förändrade allt, Några av dom är fortfarande mina bästa vänner och jag är så glad för det. Jag blev ju naturligtvis inte mer motiverad av skolarbetet för den sakens skull, tvärtom... men jag fick vänner och jag var med i matchen....
Det blev en lång historia.
Frågan är , vem kommer jag att bli om jag går på återträffen? Den blyga osynliga killen, eller den som var tuff och rökte bakom kiosken?
Vad har vi att säga varandra efter 20 år. är det bara en orgie i snokande, vem lyckades i livet och vem gjorde det inte, är det ett gotteri i vem som blev fet och lämnad eller vem blev gay och vem blev det inte.......
Jag tror att det kommer bli en kanonkväll , om inte kan man ju faktiskt tacka för sig och gå vidare, gå vidare som så många andra gånger i livet. Jag brukar aldrig nämna namn i min blogg men nu vill jag göra ett undantag. Anna , Linda Johan och Alex tack för att ni fanns och fortfarande finns hos mig, om inte lika ofta så alltid i mina tankar. Love.
onsdag 9 februari 2011
onsdag 2 februari 2011
3 Down 100 to go...
Älskade vänner, idag har det varit en stor dag för Herr Pålbrand, Jag har inte mindre än 3 gånger stirrat döden i vitögat genom att möta några av mina 100-tals fobier.
No1. GYM.
Jag har nu insett att det aldrig någonsin kommer att bli vare sig snyggt sexigt eller modernt med kalsonger vars resår rullar sig i midjan, med detta sagt har jag den senaste tiden lagt ut 1000-tals spänn på dyra märkeskalsonger där man inte ens ser vilket märke det är...kanske inte riktigt så illa, men ni förstår vad jag menar.
Och så plötsligt fick jag uppenbarelsen igen, den som jag så många andra gånger har fått..-".Andreas" säger den till mig...-"den här gången är det på riktigt, den här gången skall du lyckas med att bli smal, gå till gymmet nu och teckna dig ett årskort, det är både nyttigt och roligt"
Sedan stod jag där, jag såg mig själv snett uppifrån, jag måste ha lämnat min kropp, för där stod jag och skrev på kontraktet, kontraktet som ska göra mig till en bättre människa. Men jag kan redan nu säga vad som inte var "roligt" Doften, för Er som känner mig vet att jag har lite svårt för dofter, för Er som inte visste det kan jag säga att jag är en missbrukare av doftspray och parfym...jag har säkert orsakat en del astmaanfall och allergiska reaktioner, men vad ska man göra då??? Men gym ska väl dofta, annars är det väl inget gym?
Jag lovar ingenting, men jag ska göra mitt bästa för att inte göra om samma misstag om och om igen, jag är alla gyms bästa vän, jag tecknar för ett år och går sedan dit 3 gånger, dagarna, månaderna och åren tickar på....Vilket tar mig till Nr 2 på Fobilistan.
No 2. KONTOUTDRAG.
När jag nu stod där framme vid disken och hade skrivit på kontraktet till mitt nya friska smala sexiga ungdomliga liv, knappade den rosigt hurtiga och kanske till och med lyckliga tjejen in mitt personnummer i datorn...ögonen spärrades upp och jag såg att hon blev lite förvånad, -"Tränar du inne i City också"? Nej sa jag, det var säkert 5 år sedan jag var där senast,-" Okej du kanske ska kolla upp det för du är inte avregistrerad, vet du om dom fortfarande drar pengar"?
Nu blev det lite pinsamt, för jag har ingen koll på mina pengar,Dum som jag var sa jag detta till renlevnadsmänniskan bakom kassan samtidigt som den lille rödlätta killen som stod bakom höll på att sätta sin banan i halsen. ( Det är lugnt, jag är utbildad på Heimlich )
Min filosofi är att varje dag man vaknar blir man blåst på minst 500 spänn, därför kollar jag aldrig mina kontoutdrag, varför göra livet ännu mer surt med sådant, jag vill inte veta hur mycket pengar som bara försvinner, jag får ångestlikande symtom, men om det nu var så som hon sa, har det alltså dragits stålar från mitt konto i över 5 år till ett träningskort jag använt 3 gånger...jag var ju tvungen att kolla lite historik,( för det kan man tydligen göra har jag hört) .
Efter några ytliga andetag loggar jag in....Tack gode Gud, det var i sin ordning, inga pengar hade dragits till något svettigt place där man har orgier med morotsjuice och kosttillskott. Dom har bara inte avregistrerat mig., så nu var det fritt fram. Hur som helst det finns trevligare ställen att vara inloggad på än på internetbanken, men så farligt var det inte, jag kanske kommer att göra om det igen. Vi får se helt enkelt.
No 3. RETUR
För några dagar sedan var jag ute och strosade lite, hamnade på Frölunda Torg av någon konstig anledning, men där finns G-Star som är en utav mina favorit butiker, jag skulle bara titta, men kom i vanlig ordning ut med en påse innehållande 2 par jeans. Fan vad svag jag är, det är helt otroligt, men man måste ju ha kläder på kroppen eller hur? Nu var det så här att den mycket söta och karesmatiska expediten bedyrade att brallorna var var kanon, det han inte hade i åtanken var att jag är 35 och inte 25, men då kände jag mig som 25..i dessa coola brallorna, men redan då borde jag har lyssnat på alarmet som tjöt, för jag hör mig själv säga att -"Dom här blir perfekta, jag ska ju ändå gå ner några mer kilon" åter igen står jag utanför min kropp.
Väl hemma slängs påsen i ett hörn och jag glömmer av den för några dagar, när jag sedan ska lägga in dem i garderoben ser jag att det redan finns ganska många jeans, och hur många plagg har inte legat med prislappar kvar som aldrig kommer till användning ?
Så efter lite peptalk från mina vänner bestämde jag mig för att lämna tillbaka ett par, det är min fulla rättighet att som laglydig konsument få lämna tillbaka varor som inte är ämnade för min stackars kropp. Jag var uppriktigt nervös, så nervös att sköt upp det några dagar till, och när jag skulle ta tjuren vid hornen och åka ut till butiken var jag nära att slita av lapparna och ta på mig brallorna så att jag inte skulle kunna lämna tillbaks dom.
Väl utanför butiken bultar hjärtat, jag blir kallsvettig och vill bara springa åt andra hållet, för en sekund tänker jag att om jag lämnar tillbaka byxorna måste jag köpa något annat som är dyrare så att dom inte blir ledsna, så att dom inte ska tro att jag är en fattiglapp...jag vet det är helt fucked up!!! Men det gick ju hur bra som helst...och det är just därför det är min favorit butik, för det finns väldigt få sådana butiker kvar med en äkta genuin service där dom sätter kunden i focus, Naturligtvis gick jag inte tomhänt ut butiken, det blev en T-shirt, och till den fick jag den lyxigaste påsen!!!!
Det var tre på samma dag, inte illa, nu är det bara till att ta tag i resterande...så i morgon får jag väl gå och köpa toapapper, äta fisk och kanske hångla upp en brud.
No1. GYM.
Jag har nu insett att det aldrig någonsin kommer att bli vare sig snyggt sexigt eller modernt med kalsonger vars resår rullar sig i midjan, med detta sagt har jag den senaste tiden lagt ut 1000-tals spänn på dyra märkeskalsonger där man inte ens ser vilket märke det är...kanske inte riktigt så illa, men ni förstår vad jag menar.
Och så plötsligt fick jag uppenbarelsen igen, den som jag så många andra gånger har fått..-".Andreas" säger den till mig...-"den här gången är det på riktigt, den här gången skall du lyckas med att bli smal, gå till gymmet nu och teckna dig ett årskort, det är både nyttigt och roligt"
Sedan stod jag där, jag såg mig själv snett uppifrån, jag måste ha lämnat min kropp, för där stod jag och skrev på kontraktet, kontraktet som ska göra mig till en bättre människa. Men jag kan redan nu säga vad som inte var "roligt" Doften, för Er som känner mig vet att jag har lite svårt för dofter, för Er som inte visste det kan jag säga att jag är en missbrukare av doftspray och parfym...jag har säkert orsakat en del astmaanfall och allergiska reaktioner, men vad ska man göra då??? Men gym ska väl dofta, annars är det väl inget gym?
Jag lovar ingenting, men jag ska göra mitt bästa för att inte göra om samma misstag om och om igen, jag är alla gyms bästa vän, jag tecknar för ett år och går sedan dit 3 gånger, dagarna, månaderna och åren tickar på....Vilket tar mig till Nr 2 på Fobilistan.
No 2. KONTOUTDRAG.
När jag nu stod där framme vid disken och hade skrivit på kontraktet till mitt nya friska smala sexiga ungdomliga liv, knappade den rosigt hurtiga och kanske till och med lyckliga tjejen in mitt personnummer i datorn...ögonen spärrades upp och jag såg att hon blev lite förvånad, -"Tränar du inne i City också"? Nej sa jag, det var säkert 5 år sedan jag var där senast,-" Okej du kanske ska kolla upp det för du är inte avregistrerad, vet du om dom fortfarande drar pengar"?
Nu blev det lite pinsamt, för jag har ingen koll på mina pengar,Dum som jag var sa jag detta till renlevnadsmänniskan bakom kassan samtidigt som den lille rödlätta killen som stod bakom höll på att sätta sin banan i halsen. ( Det är lugnt, jag är utbildad på Heimlich )
Min filosofi är att varje dag man vaknar blir man blåst på minst 500 spänn, därför kollar jag aldrig mina kontoutdrag, varför göra livet ännu mer surt med sådant, jag vill inte veta hur mycket pengar som bara försvinner, jag får ångestlikande symtom, men om det nu var så som hon sa, har det alltså dragits stålar från mitt konto i över 5 år till ett träningskort jag använt 3 gånger...jag var ju tvungen att kolla lite historik,( för det kan man tydligen göra har jag hört) .
Efter några ytliga andetag loggar jag in....Tack gode Gud, det var i sin ordning, inga pengar hade dragits till något svettigt place där man har orgier med morotsjuice och kosttillskott. Dom har bara inte avregistrerat mig., så nu var det fritt fram. Hur som helst det finns trevligare ställen att vara inloggad på än på internetbanken, men så farligt var det inte, jag kanske kommer att göra om det igen. Vi får se helt enkelt.
No 3. RETUR
För några dagar sedan var jag ute och strosade lite, hamnade på Frölunda Torg av någon konstig anledning, men där finns G-Star som är en utav mina favorit butiker, jag skulle bara titta, men kom i vanlig ordning ut med en påse innehållande 2 par jeans. Fan vad svag jag är, det är helt otroligt, men man måste ju ha kläder på kroppen eller hur? Nu var det så här att den mycket söta och karesmatiska expediten bedyrade att brallorna var var kanon, det han inte hade i åtanken var att jag är 35 och inte 25, men då kände jag mig som 25..i dessa coola brallorna, men redan då borde jag har lyssnat på alarmet som tjöt, för jag hör mig själv säga att -"Dom här blir perfekta, jag ska ju ändå gå ner några mer kilon" åter igen står jag utanför min kropp.
Väl hemma slängs påsen i ett hörn och jag glömmer av den för några dagar, när jag sedan ska lägga in dem i garderoben ser jag att det redan finns ganska många jeans, och hur många plagg har inte legat med prislappar kvar som aldrig kommer till användning ?
Så efter lite peptalk från mina vänner bestämde jag mig för att lämna tillbaka ett par, det är min fulla rättighet att som laglydig konsument få lämna tillbaka varor som inte är ämnade för min stackars kropp. Jag var uppriktigt nervös, så nervös att sköt upp det några dagar till, och när jag skulle ta tjuren vid hornen och åka ut till butiken var jag nära att slita av lapparna och ta på mig brallorna så att jag inte skulle kunna lämna tillbaks dom.
Väl utanför butiken bultar hjärtat, jag blir kallsvettig och vill bara springa åt andra hållet, för en sekund tänker jag att om jag lämnar tillbaka byxorna måste jag köpa något annat som är dyrare så att dom inte blir ledsna, så att dom inte ska tro att jag är en fattiglapp...jag vet det är helt fucked up!!! Men det gick ju hur bra som helst...och det är just därför det är min favorit butik, för det finns väldigt få sådana butiker kvar med en äkta genuin service där dom sätter kunden i focus, Naturligtvis gick jag inte tomhänt ut butiken, det blev en T-shirt, och till den fick jag den lyxigaste påsen!!!!
Det var tre på samma dag, inte illa, nu är det bara till att ta tag i resterande...så i morgon får jag väl gå och köpa toapapper, äta fisk och kanske hångla upp en brud.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)