Jag minns det som om det var i går, Eurovision 1984... Italiens bidrag men Alice & Franco Battiato med låten "I Treni Di Tozeur" Franco intar scenen, lite tafatt, sidenkostym, perfekt hår, och som det ser ut,- ett pennfodral i kavjbröstfickan. Alice står lätt bredbent med sitt korpsvarta hår, hon ser självsäker ut, hon bär en beige kappa med axelvaddar a´la Italy !!! Stråkar blandat med trummmaskin och tre feta operadivor i bakgrunden...efter första tonen var jag helt såld, jag var helt övertygad om att jag var Italienare i mitt tidigare liv, vilket jag fortfarande kan tro i bland då jag har mitt heta temprament, lika lätt till tårar som till skratt. Jag kunde inte ett ord Italienska men låten lärde jag mig utan till...stackars alla som har hört mig sjunga och traggla dessa ljuva toner. Det vackra i enkelheten gör mig lugn och samtidigt på ett srålande humör! Sedan fortsatte det, Italo Bootmix, MaxMix...min spellista i iPoden och på Spotify är fylld med smörsångsdisco.
Det sägs ju att utvecklingstörda för det mesta gillar dansband för att det är följsamt och lättigenkänligt, samma med Italiensk 80-tals disco, jag låter dock er bestämma vilket fack ni vill placera mig i!!! Jag ser mig själv sitta på en piazza med ett glas rödvin, jag har på mig en snygg linnekostym med en vit hatt snygga solglasögon och ett par loafers från todds, runt omkring mig susar snygga raggazis förbi på sina skotrar -Hey hey Dolce vita, Hey hey arrivaderci...Plötsligt vaknar jag upp i ett regnigt Göteborg i förd mina mjukisbyxor med knän och det enda som susar förbi mig nu är dammråttorna!!!
---
Av erfarenhet vet jag att man ska passa sig jävligt noga för att gå ut på krogen och ta sig in till stan samma helg som lönen kommer, för lika säkert som pengarna kommer in på konton ska kleti och pleti ut och shoppa. Låt mig först säga att jag sjäv älskar när kulorna rullar in på kontot, och att jag gärna bränner några 1000 lappar på kläder och annat onödigt samtidigt som jag drar mitt strå till stacken för att bidra till överkonsumtionen och jordens undergång. Jag vet också att jag har previlegiet att kunna åka in till stan på vardagar då de flesta jobbar och i lugn och ro göra mina ärenden, jag kan även passa på att shoppa utomlands så att jag slipper trängas med kusinerna från landet och grannarna från andra sidan stan. Hur som helst var jag tvungen att ta mig in till stan för att köpa min Super express firming fit anti-age creme som jag amatöraktigt glömde att inhandla på flygplatsen i Torsdags plus en födelsedagspresssent till en god vän.
Herregud min skapare över alla gator och torg...Min mage mina lår, jag tror det är en pojk jag får!!! Jag var nu tvungen att ta mig in till Norstan (stan i stan) Men hur tänker folk??? Människor högt och lågt, och alla dessa förbannade barnvagnar!!! Men finns det ingen regel på hur stora dom får vara? På rad ska man tydligen gå, hasa sig fram, gärna äta glass i strut. Känner man för att vila eller bara snacka lite kan man gärna stanna mitt i gångfältet, det gör inget, jag går gärna in i era äckliga påsar från Cassels och vill era barn kleta chocklad på min jacka så varsegod säg till om ni vill slänga skräp i mina fickor eller om ni behöver snyta er i mina händer för så känns det när alla hostar och nyser rätt ut!!!
Jag fick i alla fall tag på min creme och är hemma i tryggt förvar, det här gör jag inte om det kan jag lova!!!
Nu ska jag snart göra mig i ordning inför en 35 års fest, får vi se hur det går!
lördag 28 november 2009
onsdag 25 november 2009
Rehab och Brända kastanjer.
Nej, det kan inte vara sant!!! Hur är det möjligt ? Ljuset som kommer in genom glipan vid sidan av mörkläggningsgardinen skär som laser i ögonen, städerskans damsugare dånar värre än en Volvo 740 med trasigt avgasrör och vem fan är det som slår mig i huvudet hela tiden? Gode gud gör så att jag slipper kräkas idag bara... jag som bara fick i mig 3.5 liter Effes i går...
På stapplande ben in i badrummet för att lokalisera mina Alvedon, skönt där var dom, tappar upp ett hett bad som ska mjuka upp likstelheten sakta sakta känner jag att livet kommer tillbaka, det verkar som om Ulrik inte kommer på besök och att jag slipper köra buss!
Nu undrar jag om det är någon som känner den där feta killen som står och glor på mig i spegeln? I så fall vore jag tacksam om ni kunde tala om för mig vem det är, för det är inte jag ... Nu får det vara nog, jag måste gå ner i vikt, men hur? Jag hatar att träna, allt som har med kroppsarbete att göra, jag ser ingen tjusning med att hoppa i grupp i en svettig lokal, bodypump, boxersize, stepup, och allt vad det heter är inget för mig, tro mig jag vet, jag har varit stödmedlem i många år och vet inte hur många tusenlappar jag har kastat rätt ner i sjön, jag är lat helt enkelt, saknar helt karraktär, jag avskyr fisk och frukt, ja allt som är nyttigt. Fast det är ganska konstigt, för många år sedan var jag riktigt fit, smal, rutor på magen och ett ass to die for, jag tränade 5 dagar i veckan... inte ett spår kvar, borta som en avlöning. Nu skulle jag lätt lägga mig under kniven för att suga ut allt äckligt fett. Lite drastiskt kanske så jag har länge och noga övervägt att....det här gör ont, det riktigt skär i mitt åderförkalkade hjärta...jag måste sluta med Coca-colan, eller i alla fall bara dricka max en (1) om dagen. Sist jag gjorde det var innan vårt bröllop, jag gick ner 5 kilo, och det är ungefär vad jag vill gå ner nu också, jag var tvungen att ha burkar hemma, fanns det en stor flaska kunde jag inte hantera den.
Att hålla en iskall i handen, knacka tre gånger på kapsylen, snurra ett halvt varv, öppnandet går fort och i en enda rörelse...tyst...hörde du ? ljuv musik. Ta ett djupt andetag, in genom näsan ut genom munnen, slut ögonen, känn hur det bruna guldet fyller ditt svalg...späningen i nacken och huvudet försvinner på en millesekund, oh vad jag älskar dig!!! Min själsvän , min ständiga följeslagare, hur kan du som gör mig så gott samtidigt göra mig så illa? Just nu lyssnar jag på Whitney Houston "I didn´t know my own strength" Jag ska klara det!!! Hade det funnits ett Coca-cola Rehab hade jag checkat in, men nu gör det inte det, kanske i USA men dit hinner jag inte resa, det är ju snart jul och allt. Sedan har jag fått för mig att man inte blir tjock av julmust också...
Men okej då, tjockisen får följa med in till stan, där möts vi av dofter som man önskade inte fanns, brända kastanjer, eller ska vi kanske hålla oss till sanningen, eldhärjade kastanjer, svett, hårbotten, turkciggarettrök och avgaser från 10 miljoner Fiatbilar. Lägg där till mindre smickrande ljudeffekter i form av minareter, signalhorn från samma 10 milljoner avgasmonster till Fiatbilar, försäljares försök till att sälja strumpor 5 för fem lira, jag vet det är skit billigt, men om jag ska köpa 5 för 5 av alla kommer jag snart att kunna täcka hela planten Tellus med sockar.
Jag fick ändå handlat en hel del bra saker idag, fast bakis ska man inte vara i Bazaren, då är man svag och försäljaren skrattar hela vägen till banken.
För att varva ner och samtidigt leva lite farligt gick jag till mina nya polare vid barberarstugan, dom är för goa, inte ett ord engelska kan dom så jag vet inte riktig hur det går till, men i dag kom jag ut med en uppdaterad Turkpopfrilla !!! Får se hur många det är som skrattar åt mig när jag kommer hem. I morgon ska jag raka mig och få en ansiktsbehandling, det är grädde för en gammal honkatt det!!!
Får vi se hur det går!
På stapplande ben in i badrummet för att lokalisera mina Alvedon, skönt där var dom, tappar upp ett hett bad som ska mjuka upp likstelheten sakta sakta känner jag att livet kommer tillbaka, det verkar som om Ulrik inte kommer på besök och att jag slipper köra buss!
Nu undrar jag om det är någon som känner den där feta killen som står och glor på mig i spegeln? I så fall vore jag tacksam om ni kunde tala om för mig vem det är, för det är inte jag ... Nu får det vara nog, jag måste gå ner i vikt, men hur? Jag hatar att träna, allt som har med kroppsarbete att göra, jag ser ingen tjusning med att hoppa i grupp i en svettig lokal, bodypump, boxersize, stepup, och allt vad det heter är inget för mig, tro mig jag vet, jag har varit stödmedlem i många år och vet inte hur många tusenlappar jag har kastat rätt ner i sjön, jag är lat helt enkelt, saknar helt karraktär, jag avskyr fisk och frukt, ja allt som är nyttigt. Fast det är ganska konstigt, för många år sedan var jag riktigt fit, smal, rutor på magen och ett ass to die for, jag tränade 5 dagar i veckan... inte ett spår kvar, borta som en avlöning. Nu skulle jag lätt lägga mig under kniven för att suga ut allt äckligt fett. Lite drastiskt kanske så jag har länge och noga övervägt att....det här gör ont, det riktigt skär i mitt åderförkalkade hjärta...jag måste sluta med Coca-colan, eller i alla fall bara dricka max en (1) om dagen. Sist jag gjorde det var innan vårt bröllop, jag gick ner 5 kilo, och det är ungefär vad jag vill gå ner nu också, jag var tvungen att ha burkar hemma, fanns det en stor flaska kunde jag inte hantera den.
Att hålla en iskall i handen, knacka tre gånger på kapsylen, snurra ett halvt varv, öppnandet går fort och i en enda rörelse...tyst...hörde du ? ljuv musik. Ta ett djupt andetag, in genom näsan ut genom munnen, slut ögonen, känn hur det bruna guldet fyller ditt svalg...späningen i nacken och huvudet försvinner på en millesekund, oh vad jag älskar dig!!! Min själsvän , min ständiga följeslagare, hur kan du som gör mig så gott samtidigt göra mig så illa? Just nu lyssnar jag på Whitney Houston "I didn´t know my own strength" Jag ska klara det!!! Hade det funnits ett Coca-cola Rehab hade jag checkat in, men nu gör det inte det, kanske i USA men dit hinner jag inte resa, det är ju snart jul och allt. Sedan har jag fått för mig att man inte blir tjock av julmust också...
Men okej då, tjockisen får följa med in till stan, där möts vi av dofter som man önskade inte fanns, brända kastanjer, eller ska vi kanske hålla oss till sanningen, eldhärjade kastanjer, svett, hårbotten, turkciggarettrök och avgaser från 10 miljoner Fiatbilar. Lägg där till mindre smickrande ljudeffekter i form av minareter, signalhorn från samma 10 milljoner avgasmonster till Fiatbilar, försäljares försök till att sälja strumpor 5 för fem lira, jag vet det är skit billigt, men om jag ska köpa 5 för 5 av alla kommer jag snart att kunna täcka hela planten Tellus med sockar.
Jag fick ändå handlat en hel del bra saker idag, fast bakis ska man inte vara i Bazaren, då är man svag och försäljaren skrattar hela vägen till banken.
För att varva ner och samtidigt leva lite farligt gick jag till mina nya polare vid barberarstugan, dom är för goa, inte ett ord engelska kan dom så jag vet inte riktig hur det går till, men i dag kom jag ut med en uppdaterad Turkpopfrilla !!! Får se hur många det är som skrattar åt mig när jag kommer hem. I morgon ska jag raka mig och få en ansiktsbehandling, det är grädde för en gammal honkatt det!!!
Får vi se hur det går!
söndag 22 november 2009
Hemkomst och Bebispråk.
Hem ljuva hem. I fredags kom jag hem efter ännu en vistelse i Istanbul, den sköna känslan av att få landa på Landvetter Flygplats är obeskrivbar...nästan euforisk. Jag vet att jag har skrivit om den här känslan ett flertal gånger, men jag värdesätter allt som finns här hemma mycket mer nu för tiden, jag har det väldigt bra fast om det känns som om jag aldrig blir nöjd.
Hemma för mig är Göteborg nu mera, och finns det ett rum jag inte skulle klara mig utan så är det sovrummet... Jag skulle lätt kunna tillbringa dygnets alla timmar här inne, Jag är kär !!! Rummet är i perfekt balans, god energi som skänker mig ett lugn även om det inte ännu är riktigt färdig fixat, men min vision står fast och nu ändrar jag inte på den. Nästa projekt är köket...detta skulle ha gjorts för 2 år sedan men det har liksom inte riktigt blivit av, dels tid men också för att jag inte kan bestämma mig för form och färg, när jag tror att jag har bestämt mig hittar jag ngt annat jag vill ha, så är det med allt jag hittar eller köper, i bland blir jag så trött på mig själv! Som det ser ut nu kommer köksprojektet ta fart till våren, om jag fortfarande bloggar då kommer det säkert handla en hel del om det kan jag tänka mig.
Mitt andra hem är ju Borås. Efter snart 9 år i Göteborg säger jag fortfarande att jag ska åka hem till Borås, Hem till Mamma och Pappa. Mor och Far är skillda sedan många år så jag har inte något barndomshem kvar i den bemärkelsen. Det är alltid med blandade känslor jag kliver av bussen vid centralstationen.Jag känner en glädje över att få träffa mina nära och kära, jag känner en smärta och sorg över saker som har hänt... eller rättare sagt saker som inte hände i tid. Den dåliga känslan försvinner mer och mer, men jag minns hur jobbigt jag tyckte att det var att komma hem på besök, det räckte med att jag närmade mig Viared så kom huvudvärken och ångesten som ett brev på posten och när jag väl satt på väg till Göteborg igen försvann den.
Mycket har hänt sedan dess, i mina ögon har staden fått liv, det finns några riktigt bra trevliga restauranger och stråket längs Viskan är härligt, där finns ett ställe som heter just Viskan, vilket genidrag, ägaren har lyckats hitta jorden snyggaste killar,och satt dom på charmkurs...maten är faktiskt bra ockå. Sedan får vi inte glömma min absoluta favvoritbutik alla kategorier...JOEL, jag skulle lätt kunna ta på mig allt som säljs i butiken och ägaren har fortfarande efter alla år kvar sin passion för god service, det är inget man blir bortskämd med nu för tiden. Vi får heller inte glöma att hälsa på Mr. Pinoccio...jag tycker att han är cool.....
En mindre smickrande sak är väl att det fortfarande är lite bonnigt fast i ett fräckt fodral, det liksom genomsyrar den yngre generationen, alla vill vara balla... men över vadå? jag var på en Gospelkonsert i går...Likt filmen Änglagård skvallrades det i bänkraderna, giraffhalsar som vajjade, och viskningar lika diskreta som en elefant i en porslinsfabrik kunde höras. Det blir en väldigt konstig känsla kan jag tycka. Men så har det alltid varit, det är svårt att komma Boråsare in på livet, mig inkluderat....ja förutom att jag vänder ut och in på mig själv i den här bloggen då hahaha, men det är ett steg i min utveckling till att bli en mer öppenhjärtlig medmänniska.
---
Nu sitter vi på Buss 100 från Göteborg till Borås. Bakom mig sitter det en tjej i 27 års åldern, hon har varit ute och partajjat i Göteborg med sina klasspolare, och det framkommer att hon blev så full att hon inte kom hem till sin pojkvän...inledningsvis snackar hon med en polare i telefonen, då låter hon normal, eller ja bakisångestnormal om det finns ett sådant tillstånd.
Men nu blir det intresant, nervöst knappar hon in nummret till killen...man riktigt hör hur hon sväljer och hoppas att han kanske inte ska svara...men det gör han...-YES!!! tänker jag. -"Heeeeeej, det är jag, tycker du om mig"? Rösten har förvrängts från vuxen till barnsligt pipig, alla R blir helt plötsligt J, ord som snutten och lilla gubben förekommer.... framför mig sitter det ett par, det riktigt lyser att dom är studenter...han är från Norrland och hon är i från Skåne, ena riktiga plugghästar, kan hända att jag är lite avundsjuk efter som jag själv inte har ett endaste högskolepoäng, men jag hade ju för fan pennmuff i skolan...men även om jag hade 1000 p skulle jag ALDIG prata Bebispråk eller om än värre bli blundviktig...ni vet väl vad blundviktig är va? För er som aldrig hört det förut är det när man tycker att man själv är så viktig att man måste blunda när man säger något, för att verkligen understryka hur viktig man är. Så bakom mig pratas det bebispråk, framför mig blundas och daddas det!!! Men vad är det som gör att vuxna människor pratar Daddaspråk med varandra? Vad vill man få ut av det? Jag vågar inte ens tänka på hur det låter om det ska till i sänghalmen...
Som sagt, det är alltid med blandade känslor man anländer till Borås, den här gången väldigt road över vad jag har fått lyssna till och som grädde på moset, helt gratis då jag slapp betala för min biljett!!!
Hemma för mig är Göteborg nu mera, och finns det ett rum jag inte skulle klara mig utan så är det sovrummet... Jag skulle lätt kunna tillbringa dygnets alla timmar här inne, Jag är kär !!! Rummet är i perfekt balans, god energi som skänker mig ett lugn även om det inte ännu är riktigt färdig fixat, men min vision står fast och nu ändrar jag inte på den. Nästa projekt är köket...detta skulle ha gjorts för 2 år sedan men det har liksom inte riktigt blivit av, dels tid men också för att jag inte kan bestämma mig för form och färg, när jag tror att jag har bestämt mig hittar jag ngt annat jag vill ha, så är det med allt jag hittar eller köper, i bland blir jag så trött på mig själv! Som det ser ut nu kommer köksprojektet ta fart till våren, om jag fortfarande bloggar då kommer det säkert handla en hel del om det kan jag tänka mig.
Mitt andra hem är ju Borås. Efter snart 9 år i Göteborg säger jag fortfarande att jag ska åka hem till Borås, Hem till Mamma och Pappa. Mor och Far är skillda sedan många år så jag har inte något barndomshem kvar i den bemärkelsen. Det är alltid med blandade känslor jag kliver av bussen vid centralstationen.Jag känner en glädje över att få träffa mina nära och kära, jag känner en smärta och sorg över saker som har hänt... eller rättare sagt saker som inte hände i tid. Den dåliga känslan försvinner mer och mer, men jag minns hur jobbigt jag tyckte att det var att komma hem på besök, det räckte med att jag närmade mig Viared så kom huvudvärken och ångesten som ett brev på posten och när jag väl satt på väg till Göteborg igen försvann den.
Mycket har hänt sedan dess, i mina ögon har staden fått liv, det finns några riktigt bra trevliga restauranger och stråket längs Viskan är härligt, där finns ett ställe som heter just Viskan, vilket genidrag, ägaren har lyckats hitta jorden snyggaste killar,och satt dom på charmkurs...maten är faktiskt bra ockå. Sedan får vi inte glömma min absoluta favvoritbutik alla kategorier...JOEL, jag skulle lätt kunna ta på mig allt som säljs i butiken och ägaren har fortfarande efter alla år kvar sin passion för god service, det är inget man blir bortskämd med nu för tiden. Vi får heller inte glöma att hälsa på Mr. Pinoccio...jag tycker att han är cool.....
En mindre smickrande sak är väl att det fortfarande är lite bonnigt fast i ett fräckt fodral, det liksom genomsyrar den yngre generationen, alla vill vara balla... men över vadå? jag var på en Gospelkonsert i går...Likt filmen Änglagård skvallrades det i bänkraderna, giraffhalsar som vajjade, och viskningar lika diskreta som en elefant i en porslinsfabrik kunde höras. Det blir en väldigt konstig känsla kan jag tycka. Men så har det alltid varit, det är svårt att komma Boråsare in på livet, mig inkluderat....ja förutom att jag vänder ut och in på mig själv i den här bloggen då hahaha, men det är ett steg i min utveckling till att bli en mer öppenhjärtlig medmänniska.
---
Nu sitter vi på Buss 100 från Göteborg till Borås. Bakom mig sitter det en tjej i 27 års åldern, hon har varit ute och partajjat i Göteborg med sina klasspolare, och det framkommer att hon blev så full att hon inte kom hem till sin pojkvän...inledningsvis snackar hon med en polare i telefonen, då låter hon normal, eller ja bakisångestnormal om det finns ett sådant tillstånd.
Men nu blir det intresant, nervöst knappar hon in nummret till killen...man riktigt hör hur hon sväljer och hoppas att han kanske inte ska svara...men det gör han...-YES!!! tänker jag. -"Heeeeeej, det är jag, tycker du om mig"? Rösten har förvrängts från vuxen till barnsligt pipig, alla R blir helt plötsligt J, ord som snutten och lilla gubben förekommer.... framför mig sitter det ett par, det riktigt lyser att dom är studenter...han är från Norrland och hon är i från Skåne, ena riktiga plugghästar, kan hända att jag är lite avundsjuk efter som jag själv inte har ett endaste högskolepoäng, men jag hade ju för fan pennmuff i skolan...men även om jag hade 1000 p skulle jag ALDIG prata Bebispråk eller om än värre bli blundviktig...ni vet väl vad blundviktig är va? För er som aldrig hört det förut är det när man tycker att man själv är så viktig att man måste blunda när man säger något, för att verkligen understryka hur viktig man är. Så bakom mig pratas det bebispråk, framför mig blundas och daddas det!!! Men vad är det som gör att vuxna människor pratar Daddaspråk med varandra? Vad vill man få ut av det? Jag vågar inte ens tänka på hur det låter om det ska till i sänghalmen...
Som sagt, det är alltid med blandade känslor man anländer till Borås, den här gången väldigt road över vad jag har fått lyssna till och som grädde på moset, helt gratis då jag slapp betala för min biljett!!!
fredag 13 november 2009
After Work och Tvättstugemord.
I Fredags var jag på AW som man så käckt kallar det. After Work = Efter arbetet, eller kanske bara helt enkelt Efterblivet ? Jag går väldigt sällan ut nu för tiden, jag har blivit allt för hemmakär! Jag säger hela tiden att jag ska gå ut mer och träffa folk, men att stå och hoppa kollektivt i grupp på anvisad plats är inget för mig, och efter det att låten "Alla som inte dansar är våldtäcktsmän" blev känd känns det inte helt rätt att inte dansa heller... Jag säger också att jag ska shoppa mer partykläder som jag ska ha på mig när jag nu ska ut på DISCODISCO, men vad kommer jag hem med? Jo goa kläder som jag kan ha när jag är hemma!!! Tro nu inte att jag är folkskygg , -Jag gillar bara inte folk som jag inte känner!!! Det händer faktiskt att jag går ut när jag är på stopp, men då känns det bättre på något sätt, det är då jag släpper ut håret...till och med att jag dansar...men jag ska skärpa mig även på hemmaplan...sa jag förresten att jag köpte ett par nya mysbyxor idag?
Nu tillbaka till Fredagen den 13:e. Naturligtvis spöregnade det, kön var lång och rörde sig ytters långsamt, eftersom jag som sagt inte går på AW ofta vet jag inte bättre än att komma vid 19 tiden, fel 1. Fel 2 Jag jobbar inte på bank eller någon statlig myndighet, jag ansvarar inte för någon kopiator eller har hand om någon kaffekassa. Fel 3. jag vänsterprasslar inte med Ros-Marie på ekonomiavdelningen och vill inte nypa Freddan på ITavdelningen i röven. Livemusiken sätter i gång och pulsen inne i lokalen stiger i samma takt som slipsar knyts runt pannan, ölen byts ut mot grogg, snabba blickar, fuktiga handflator klappar i otakt...fan det här var ju kul!!! Men det var inte tacke vare utan mina kära kollegor, jag hade en toppenkväll och kommer säkert att göra om det snart igen.
---
Innan man t.e.x ska på afterwork kanske man vill ha lite rena kläder på sig. För att få rena kläder måste man tvätta. Har man ingen egen tvättmaskin sker detta i en gemensam tvättstuga, undra om det inte skulle heta slaktstuga istället...Läste någonstans att just tvättstugor är en vanlig mordplats vid grannfejder... och jag kan förstå det OBS, jag vill inte mörda någon, men visst har det hänt att tinningarna börjar pulsera och grodor hoppar ur munnen när man kommer ner och möts av hår i tvättmaskinen, ludd i tummlaren, tvätt kvar efter avslutad tvättid och allmänt svineri. Hade jag haft en pervers läggning med att gå i gång på uttvättade kallingar med slappt resor, udda stumpor och vidriga handukar hade jag varit överlycklig över att få möta detta med jämna mellanrum...men nu är det inte så, hur fan är man funtad när man tror att någon annan vill ta i dessa artiklar, eller bara skita i att städa efter sig...återigen det här med respekt för andras tid... jag har väl annat att göra än att städa upp någon annans skit!!! Jag erkänner, jag har skrivit en vänlig men bestämd lapp en gång, till detta sopade jag upp all skit och la det på golvet väl synligt, det tog skruv...ett tag, men nu skall vi gå i förenad front och konfrontera vederbörande face to face om det händer igen, fast saken är ju den att vi har inga direkta bevis mot vem det är eftersom smutsas inte skriver upp sig i pärmen...alltså blir det stackaren som har tvättat senast som åker på en skopa ovett. Se nu till att torka av bänkar och maskiner, ta bort ditt förbannade ludd, sopa av golvet...och du, om du skrattar under tiden går det lättare.
---
Imorgon var det dags att åka hem igen, på Fredag är jag i Göteborg, veckan har gått väldigt fort och roligt har jag haft. Innan avfärd ska jag unna mig en ansiktsbehandling och en turkisk rakning, det är så skönt att bli ompysslad lite. På Lördag ska jag åka hem till Borås då min Man ska sjunga Gospel i Carolikyrkan, det ser jag fram i mot väldigt mycket. Söndagen blir nog till att ligga hemma i soffan och känna paniken över att åka ner och jobba igen...får vi se hur det går...
Nu tillbaka till Fredagen den 13:e. Naturligtvis spöregnade det, kön var lång och rörde sig ytters långsamt, eftersom jag som sagt inte går på AW ofta vet jag inte bättre än att komma vid 19 tiden, fel 1. Fel 2 Jag jobbar inte på bank eller någon statlig myndighet, jag ansvarar inte för någon kopiator eller har hand om någon kaffekassa. Fel 3. jag vänsterprasslar inte med Ros-Marie på ekonomiavdelningen och vill inte nypa Freddan på ITavdelningen i röven. Livemusiken sätter i gång och pulsen inne i lokalen stiger i samma takt som slipsar knyts runt pannan, ölen byts ut mot grogg, snabba blickar, fuktiga handflator klappar i otakt...fan det här var ju kul!!! Men det var inte tacke vare utan mina kära kollegor, jag hade en toppenkväll och kommer säkert att göra om det snart igen.
---
Innan man t.e.x ska på afterwork kanske man vill ha lite rena kläder på sig. För att få rena kläder måste man tvätta. Har man ingen egen tvättmaskin sker detta i en gemensam tvättstuga, undra om det inte skulle heta slaktstuga istället...Läste någonstans att just tvättstugor är en vanlig mordplats vid grannfejder... och jag kan förstå det OBS, jag vill inte mörda någon, men visst har det hänt att tinningarna börjar pulsera och grodor hoppar ur munnen när man kommer ner och möts av hår i tvättmaskinen, ludd i tummlaren, tvätt kvar efter avslutad tvättid och allmänt svineri. Hade jag haft en pervers läggning med att gå i gång på uttvättade kallingar med slappt resor, udda stumpor och vidriga handukar hade jag varit överlycklig över att få möta detta med jämna mellanrum...men nu är det inte så, hur fan är man funtad när man tror att någon annan vill ta i dessa artiklar, eller bara skita i att städa efter sig...återigen det här med respekt för andras tid... jag har väl annat att göra än att städa upp någon annans skit!!! Jag erkänner, jag har skrivit en vänlig men bestämd lapp en gång, till detta sopade jag upp all skit och la det på golvet väl synligt, det tog skruv...ett tag, men nu skall vi gå i förenad front och konfrontera vederbörande face to face om det händer igen, fast saken är ju den att vi har inga direkta bevis mot vem det är eftersom smutsas inte skriver upp sig i pärmen...alltså blir det stackaren som har tvättat senast som åker på en skopa ovett. Se nu till att torka av bänkar och maskiner, ta bort ditt förbannade ludd, sopa av golvet...och du, om du skrattar under tiden går det lättare.
---
Imorgon var det dags att åka hem igen, på Fredag är jag i Göteborg, veckan har gått väldigt fort och roligt har jag haft. Innan avfärd ska jag unna mig en ansiktsbehandling och en turkisk rakning, det är så skönt att bli ompysslad lite. På Lördag ska jag åka hem till Borås då min Man ska sjunga Gospel i Carolikyrkan, det ser jag fram i mot väldigt mycket. Söndagen blir nog till att ligga hemma i soffan och känna paniken över att åka ner och jobba igen...får vi se hur det går...
torsdag 12 november 2009
Hej, Tack, och Brödpanik
I dag har jag vågat mig ut för att äta lunch....ooooh spännande, nja inte direkt, vi gick till Saluhallen Briggen som ligger runt hörnet, dom serverar helt underbara köttbullar med potatismos, gräddsåsen gör visserligen att man går upp 1 kg bara av att man tittar på den, men det är kärlek. Har väl egentligen inget direkt att reflektera över, men om jag måste får det bli ostdisken...Jädrar vá ost det finns....jag skulle lätt kunna stå där en hel dag och bara titta och smaka, jag ska nog ta och lära mig lite om ostar....Tanken för mig genast 24 år bak i tiden då jag var hos min älskade stränga Moster i Helsingborg, må hon vila i frid... Hon var väldigt matglad och en matmor av kaliber, för att inte gå in allt för djupt hur mycket jag tänker på henne och hur mycket hon betydde för mig återgår vi till ostarna, Moster hade iaf osten "Danske Ole" allt som oftast i kylskåpet och tro mig den doften är skarp och som 10 åring trillar man nästan omkull när aromen når hjärnans känselcentrum, alla sinnen slås ut på en och samma gång... Men människokroppen är ju unik, det sägs att smaklökarna förändras var sjunde år, och jag tror faktiskt att det är sant, nu skulle jag nog kunna dra i mig lite Dansk Ole utan problem...
Hon säljer bra med ost...jag kollar lite vad det är för några som handlar av henne, först en man i 45 årsåldern som vill verka lite världsvan, men hon genomskådar honom, han vet vad han vill ha men det märks att han har övat in det innan han skulle dit. Sedan en annan man som har fått order från frugan att fixa ost och marmelad, han vet ingenting...det genomskådar hon också, hoppsan hejsan... det blev mycket fin dyr ost...-"marmelad säger du " genast börjar hon rota bland sina burkar samtidigt som dollartecknen rullar i hennes ögon... -"den här och den här" Jag tvivlar inte på att det kommer smaka smaskens, men lite kul att se. Och nu till mina favvoriter... två äldre damer i grå kappor en med basker, fotriktiga skor....handväsan snurrad fyra varv runt halsen... jag vet det, ägaren till ostdisken vet det...nu börjas det...provsmakningen, nej för stark, nej för söt, och så håller det på ... vi vet att om dom mot all förmodan ska köpa en ost köper dom den billigaste... fast dom är ganska söta när dom står och gnager som små dansmöss,
-----
För ett tag sedan hade jag en lektion om hur man andvänder sig utav en flygplanstoalett. Dagens lektion handlar om hur man tar kontakt och tilltalar en en flygvärdinna/värd. Behövs det undrar ni? Mitt svar blir : JA ! Om inte för min så för eran egen skull, för kom i håg vem det är som har tillgång till all sprit...that´s me !!!
Ska vi börja med grunderna. Se till att duscha, i alla fall samma vecka som du har täkt att resa, och snälla du, se till att ha ett ordentligt handbagage, en väska alltså, det behöver inte vara märkvärdigt på något sätt men ser jag en plastpåse blir jag antiservice med en gång, då var det avklarat. Väl på flygplatsen tycker även jag att det kan höra till att ta en öl eller ett glas vin innan avgång, men att dra i sig ( Nu kommer den G ) 15 U-båtar klockan 06:00 på morgonen är inte sexigt...rödmosighet och synliga stjärtskåror är inget som vi går i gång på!
Den första ni möter när ni stiger ombord är oftast Kabinchefen eller pursen som det också kallas. Beroende på hur många det är som arbetar ombord kan det så en värdinna till där framme. Det är nu vi Ler och säger -"Hej och välkommen" Du bör nu säga -" Hej...tack" och ett leende är inte dumt, vill du prova överkurs kan du fråga hur det står till med oss...halva inne direkt, korta artighetsfraser välkomnas alltså. Big No No är att stirra ner i golvet eller vrida huvudet åt andra hållet och inte säga någonting, fy vad oartigt, jag ska faktiskt serva dig!!! Man bör heller inte spy ur sig sin ilska för saker som inte är vårat fel, för om sanningen ska fram så är det väldigt lite som är Cabinpersonalens fel, tro det eller ej men vi är inte flygplanstekniker, vi har inte skapat reglerna i säkerhetskontrollen, vi har heller inte suttit innan flygningen och sagt att vi ska jävlas med Fam.Johansson genom att inte placera dom brevid varandra...vi lagar heller inte den maten som serveras ombord!
När ni nu vill påkalla vår uppmärksamhet finns det en knapp i panelen ovanför er, markerad med en liten flygvärdinna, den kan man trycka på..."pling" så vida du inte håller på att dö räcker det med att du trycker en gång, vi kommer till dig så fort vi hinner. När vi väl är på plats, kan det låta så här -" Ja tack" (och så ett leende så klart) var på ni genast besvarar -"Ursäkta skulle jag kunna be att få ett glas vatten" Självklart simsalabim ni erhåller nu det godaste vattnet ni någonsin har druckit. Okej så vi vrålar alltså inte rakt ut...vi rycker alltså inte i våra kläder, vi plingar inte hysteriskt om vi inte håller på att då eller om vi upptäcker en brand ombord, för mig veterligen har ingen dött ombord på ett flygplan för att en Bloody Mary inte har kommit inom en millesekund eller att brödet måste fyllas på...för det är nämligen så här... det kanske kommer som en chock, men våra brödkorgar har inte kapacitet att lasta två brödbitar var till 200 passagerare, vi måste alltså fylla på dessa, våra kaffe och thé kannor kan inte växla mellan kaffe och thé, en kanna för kaffe och en kanna för thé och även dessa måste fyllas på med jämna mellanrum. Så snälla ingen brödpanik!!
När ni måste sträcka lite på er eller gå på toaletten kan det hända att vi möts i mitt gången, oftast brukar det finnas ett ledigt säte som man kan gå in och ställa sig medans man passerar varandra, jag brukar i den mån det går ställa mig där så att den glada passagerane fritt kan passera förbi, vill du fjäska ordentligt är det du som hittar ett litet krypin att ställa dig på så att jag kan få företräde, det är ändå min arbetsplats, om det inte finns plats och vi måste mötas försöker vi att inte röra varandra vänd så att ända mot ända möts, för det är väldigt sällan som tjejerna vill ha ett skrev tryckt mot sig, inte vi killar heller för den delen, det är nämligen inte bara äckliga gubbar som taffsar så fort dom får tillfälle, kärringar är minst lika slemmiga, vet inte hur många" full body search" jag har råkat ut för...-"Oj då här var det trångt" I början tänkte jag inte så mycket på det men ju äldre man blir och ju oftare det händer tänker jag att det här är inte okej...det är min kropp, se men inte röra ska alla snälla göra!!! För tro mig det är väldigt sällan det tänder till och att man tar sig ett nyp på toa och blir medlem i 10000 meters klubben!!!
Nu har jag naturligtvis spetsat till det lite, men ord som tack, hej och hej då mixat med ett leende kommer man långt med. Överallt ...
Hon säljer bra med ost...jag kollar lite vad det är för några som handlar av henne, först en man i 45 årsåldern som vill verka lite världsvan, men hon genomskådar honom, han vet vad han vill ha men det märks att han har övat in det innan han skulle dit. Sedan en annan man som har fått order från frugan att fixa ost och marmelad, han vet ingenting...det genomskådar hon också, hoppsan hejsan... det blev mycket fin dyr ost...-"marmelad säger du " genast börjar hon rota bland sina burkar samtidigt som dollartecknen rullar i hennes ögon... -"den här och den här" Jag tvivlar inte på att det kommer smaka smaskens, men lite kul att se. Och nu till mina favvoriter... två äldre damer i grå kappor en med basker, fotriktiga skor....handväsan snurrad fyra varv runt halsen... jag vet det, ägaren till ostdisken vet det...nu börjas det...provsmakningen, nej för stark, nej för söt, och så håller det på ... vi vet att om dom mot all förmodan ska köpa en ost köper dom den billigaste... fast dom är ganska söta när dom står och gnager som små dansmöss,
-----
För ett tag sedan hade jag en lektion om hur man andvänder sig utav en flygplanstoalett. Dagens lektion handlar om hur man tar kontakt och tilltalar en en flygvärdinna/värd. Behövs det undrar ni? Mitt svar blir : JA ! Om inte för min så för eran egen skull, för kom i håg vem det är som har tillgång till all sprit...that´s me !!!
Ska vi börja med grunderna. Se till att duscha, i alla fall samma vecka som du har täkt att resa, och snälla du, se till att ha ett ordentligt handbagage, en väska alltså, det behöver inte vara märkvärdigt på något sätt men ser jag en plastpåse blir jag antiservice med en gång, då var det avklarat. Väl på flygplatsen tycker även jag att det kan höra till att ta en öl eller ett glas vin innan avgång, men att dra i sig ( Nu kommer den G ) 15 U-båtar klockan 06:00 på morgonen är inte sexigt...rödmosighet och synliga stjärtskåror är inget som vi går i gång på!
Den första ni möter när ni stiger ombord är oftast Kabinchefen eller pursen som det också kallas. Beroende på hur många det är som arbetar ombord kan det så en värdinna till där framme. Det är nu vi Ler och säger -"Hej och välkommen" Du bör nu säga -" Hej...tack" och ett leende är inte dumt, vill du prova överkurs kan du fråga hur det står till med oss...halva inne direkt, korta artighetsfraser välkomnas alltså. Big No No är att stirra ner i golvet eller vrida huvudet åt andra hållet och inte säga någonting, fy vad oartigt, jag ska faktiskt serva dig!!! Man bör heller inte spy ur sig sin ilska för saker som inte är vårat fel, för om sanningen ska fram så är det väldigt lite som är Cabinpersonalens fel, tro det eller ej men vi är inte flygplanstekniker, vi har inte skapat reglerna i säkerhetskontrollen, vi har heller inte suttit innan flygningen och sagt att vi ska jävlas med Fam.Johansson genom att inte placera dom brevid varandra...vi lagar heller inte den maten som serveras ombord!
När ni nu vill påkalla vår uppmärksamhet finns det en knapp i panelen ovanför er, markerad med en liten flygvärdinna, den kan man trycka på..."pling" så vida du inte håller på att dö räcker det med att du trycker en gång, vi kommer till dig så fort vi hinner. När vi väl är på plats, kan det låta så här -" Ja tack" (och så ett leende så klart) var på ni genast besvarar -"Ursäkta skulle jag kunna be att få ett glas vatten" Självklart simsalabim ni erhåller nu det godaste vattnet ni någonsin har druckit. Okej så vi vrålar alltså inte rakt ut...vi rycker alltså inte i våra kläder, vi plingar inte hysteriskt om vi inte håller på att då eller om vi upptäcker en brand ombord, för mig veterligen har ingen dött ombord på ett flygplan för att en Bloody Mary inte har kommit inom en millesekund eller att brödet måste fyllas på...för det är nämligen så här... det kanske kommer som en chock, men våra brödkorgar har inte kapacitet att lasta två brödbitar var till 200 passagerare, vi måste alltså fylla på dessa, våra kaffe och thé kannor kan inte växla mellan kaffe och thé, en kanna för kaffe och en kanna för thé och även dessa måste fyllas på med jämna mellanrum. Så snälla ingen brödpanik!!
När ni måste sträcka lite på er eller gå på toaletten kan det hända att vi möts i mitt gången, oftast brukar det finnas ett ledigt säte som man kan gå in och ställa sig medans man passerar varandra, jag brukar i den mån det går ställa mig där så att den glada passagerane fritt kan passera förbi, vill du fjäska ordentligt är det du som hittar ett litet krypin att ställa dig på så att jag kan få företräde, det är ändå min arbetsplats, om det inte finns plats och vi måste mötas försöker vi att inte röra varandra vänd så att ända mot ända möts, för det är väldigt sällan som tjejerna vill ha ett skrev tryckt mot sig, inte vi killar heller för den delen, det är nämligen inte bara äckliga gubbar som taffsar så fort dom får tillfälle, kärringar är minst lika slemmiga, vet inte hur många" full body search" jag har råkat ut för...-"Oj då här var det trångt" I början tänkte jag inte så mycket på det men ju äldre man blir och ju oftare det händer tänker jag att det här är inte okej...det är min kropp, se men inte röra ska alla snälla göra!!! För tro mig det är väldigt sällan det tänder till och att man tar sig ett nyp på toa och blir medlem i 10000 meters klubben!!!
Nu har jag naturligtvis spetsat till det lite, men ord som tack, hej och hej då mixat med ett leende kommer man långt med. Överallt ...
onsdag 11 november 2009
Grisöron och Goa Mammor.
Läser på GT´s första sida -" 9 smittade kämpar för sina liv" Svininfluensan slår till med allt större kraft. Jag hade turen att få den lindriga varianten fast när man väl ligger där med frossa och alla symtom utom lungproblematik är man inte så tuff, med allt som skrivs i media tror man att domedagen är nära...och vem vet det kanske den är. Man ska naturligtvis ta alla hot om risker på allvar, men har det inte gått lite väl långt när barn som går i nollan diskuterar om man ska ta vaccinet eller inte. På vår Prinsessas skola har man piskat upp stämningen till den milda grad att man gett barnen sprutskräck för resten av livet....jag såg för övrigt ett repotage på TV där man radade upp alla tannalösa ungar, stående i kö väntandes på massvaccinering, finns det verkligen inget annat kanske lite smidigare system för att vaccinera små barn? Det räcker ju med att en unge skriker så är det kört....varför inte avdramatisera? Nu är jag varken förälder, psykolog eller lärare så jag får väl acceperat att expertisen på området kommit fram till att detta är rätt tillvägagångsätt. Jag kan dock rapportera att allt har gått bra för prinsessan och att hon nu har en mysdag med sin goa Mamma.
På tal om Goa Mammor så har min Mamma skickat ett "krya på dig kort" med 4 trisslotter, oh vad jag älskar henne...trots att jag är 34 år kommer jag alltid att vara hennes lille pöjk!!!
När man har legat isolerad i några dagar och febern börjar lägga sig har man gott om tid att fundera på saker och ting, både till för och nackdelar....just nu känner jag mig helt tom... vad vill jag göra med mitt liv? Vart vill jag jobba, vart vill jag bo? Vill jag börja kampen om att få adoptera barn? Kan det vara så att Kallops på burk faktiskt är riktigt gott?
Just nu vill jag inte fortsätta flyga....det står mig upp i halsen, jag älskar mitt bolag och roligare, snällare och proffsigare...okej snyggare ( för att inte stöta sig med någon ) kollegor kan jag nog inte önska mig, men just nu känner jag mig rotlös och som om jag gästspelar i mitt eget liv... men vad ska jag då hitta på ? Ni som läst bloggen från början kanske kommer i håg att jag inte var så förtjust i skolan....på högstadiet tyckte jag hellre om att stå bakom Särlakiosken och röka än att sträva efter framtida högskolepoäng... kanske inte så smart...men tufft... På vårdskolan lika så... men jag klarade mig ändå på något sätt, jag är en jävel på praktik och jag kan faktiskt vara både rolig och charmig när jag sätter den sidan till, eller socialkompitens som det så vackert heter.
Självklart ångrar jag i dag att jag inte satsade på skolan och fick bra betyg, men då skulle jag ju ha missat alla galna grejjer jag har varit med om och då skulle jag inte vara jag, men som Farsan säger -" Det går ju lätt att skita när röven är full" Jag får fortsätta att fundera på vad det är jag vill göra här i livet...inte så lätt när åren pinnar på. För att stilla min oro och nyfikenhet ringde jag till min gamla arbetsplats och frågade om jag fick komma och vara praktikant för en dag...och det fick jag....tillbaka till Hispan alltså, det ska bli så roligt.
Jag har alltså inte sagt upp mig, jag har inte sökt andra jobb utan känner mig för lite. Jag kan nästan redan nu säga att om jag slutar flyga kommer jag att ångra det för resten av mitt liv för så roligt är det...låter knäppt men så är det jag behöver kanske bara en paus, perfekt nu i kris och arbetslöshetens Sverige.
Sedan var det boendet, Just nu bor vi jättefint och bra, en bostadsrätt i Linné ,två rum och kök, meeen det är lite av ett renoveringsprojekt...och varken jag eller min Man är speciellt tekniskt kunniga så det tar sin lilla tid, två år och köket är forfarande inte bytt...som tur är har vi massor med goa machokillar som kommer och hjälper oss -God Bless- dom är guld värda. Nu vill jag ha ett Sommarhus, tänk ett litet torp...sedan vill jag ha en 4:a i Nordostpassagen...kanske inte världens roligaste hus men vilka terasser dom har!!! Fast vi har det bra i vårt Melrose Place hus. Så bra att jag nu är hundvakt åt grannens fina hund. Tänk vad en hund kan pigga upp, hon lider av lite damp precis som jag så vi har funnit varandra Irma och jag...idag köpte jag grisöron, gissa om jag blev poppis...
Nu ska jag skrapa ännu en Triss....tänk att alla mina drömmar kan vara ett skrap bort....
Får vi se hur det går...
På tal om Goa Mammor så har min Mamma skickat ett "krya på dig kort" med 4 trisslotter, oh vad jag älskar henne...trots att jag är 34 år kommer jag alltid att vara hennes lille pöjk!!!
När man har legat isolerad i några dagar och febern börjar lägga sig har man gott om tid att fundera på saker och ting, både till för och nackdelar....just nu känner jag mig helt tom... vad vill jag göra med mitt liv? Vart vill jag jobba, vart vill jag bo? Vill jag börja kampen om att få adoptera barn? Kan det vara så att Kallops på burk faktiskt är riktigt gott?
Just nu vill jag inte fortsätta flyga....det står mig upp i halsen, jag älskar mitt bolag och roligare, snällare och proffsigare...okej snyggare ( för att inte stöta sig med någon ) kollegor kan jag nog inte önska mig, men just nu känner jag mig rotlös och som om jag gästspelar i mitt eget liv... men vad ska jag då hitta på ? Ni som läst bloggen från början kanske kommer i håg att jag inte var så förtjust i skolan....på högstadiet tyckte jag hellre om att stå bakom Särlakiosken och röka än att sträva efter framtida högskolepoäng... kanske inte så smart...men tufft... På vårdskolan lika så... men jag klarade mig ändå på något sätt, jag är en jävel på praktik och jag kan faktiskt vara både rolig och charmig när jag sätter den sidan till, eller socialkompitens som det så vackert heter.
Självklart ångrar jag i dag att jag inte satsade på skolan och fick bra betyg, men då skulle jag ju ha missat alla galna grejjer jag har varit med om och då skulle jag inte vara jag, men som Farsan säger -" Det går ju lätt att skita när röven är full" Jag får fortsätta att fundera på vad det är jag vill göra här i livet...inte så lätt när åren pinnar på. För att stilla min oro och nyfikenhet ringde jag till min gamla arbetsplats och frågade om jag fick komma och vara praktikant för en dag...och det fick jag....tillbaka till Hispan alltså, det ska bli så roligt.
Jag har alltså inte sagt upp mig, jag har inte sökt andra jobb utan känner mig för lite. Jag kan nästan redan nu säga att om jag slutar flyga kommer jag att ångra det för resten av mitt liv för så roligt är det...låter knäppt men så är det jag behöver kanske bara en paus, perfekt nu i kris och arbetslöshetens Sverige.
Sedan var det boendet, Just nu bor vi jättefint och bra, en bostadsrätt i Linné ,två rum och kök, meeen det är lite av ett renoveringsprojekt...och varken jag eller min Man är speciellt tekniskt kunniga så det tar sin lilla tid, två år och köket är forfarande inte bytt...som tur är har vi massor med goa machokillar som kommer och hjälper oss -God Bless- dom är guld värda. Nu vill jag ha ett Sommarhus, tänk ett litet torp...sedan vill jag ha en 4:a i Nordostpassagen...kanske inte världens roligaste hus men vilka terasser dom har!!! Fast vi har det bra i vårt Melrose Place hus. Så bra att jag nu är hundvakt åt grannens fina hund. Tänk vad en hund kan pigga upp, hon lider av lite damp precis som jag så vi har funnit varandra Irma och jag...idag köpte jag grisöron, gissa om jag blev poppis...
Nu ska jag skrapa ännu en Triss....tänk att alla mina drömmar kan vara ett skrap bort....
Får vi se hur det går...
onsdag 4 november 2009
Tick Tack...
Nu ska vi ta en svängom till Vårdcentralen!!!
Efter att ha suttit i oändligt långa telefonköer i går och pratat med mer eller mindre avtrubbade sekreterare som alla verkar heta Siw eller Berit, Ulla och Kerstin... fick jag til slut reda på vilken vårdcentral jag var "listad" på, ordet LISTAD är nog det trendigaste inom primervården just nu.
Jag fick en läkartid den 9:e men var naturligtvis inte nöjd med detta, fick då rådet att komma på "dropp in" redan idag... kölapparna släpps klockan 12:30!!!
Okej nu gäller det tänkte jag, bäst att vara där 12:30, annars är det kört. När jag väl hittat dit sitter det naturligtvis redan en hel del människor där och väntar. Stämningen är något tryckt, den ena försöker bräcka den andra genom att se så bedrövlig ut som möjligt, det hostas och det snörvlas. En del flaschar med sina frikort medans andra prasslar med sina mediciner. Till min förvåning släpps alltså nummerlapparna 12:30 men kassan har lunchstängt till 13:00???
-Jaha och nu då? Nu får man sitta där i 30 minuter innan luckan öppnar. Jag är alltså inte sjuk utan skall göra ett EKG till min flygläkarundersökning, Dagen till ära har jag både duschat och kammat mig, tagit deo och bytt ut mina mysbyxor mot jeans, jag känner mig ganska snygg faktiskt...detta sticker i ögonen på de andra, om blickar kunde döda! Jag vet vad dom tänker...-Jävla simmulant, varför sitter han där och ska ta upp plats....tänk om han kommer in före mig!!! Jag vet att dom tänker så för jag har tänkt lika dant de få gånger jag har varit på sjukhus.
Okej nu är klockan 13:05 och luckan öppnar...fort som fan rusar en man född på 40-talet naturligtvis upp och fram till luckan...benen var det inte fel på i alla fall -Jag har ingen nummer lapp, Jag ska bara..... - Men vänta lite nu här... -"Jag ska BARA" vad ska han "bara" göra som vi andra inte ska göra? Vad är det som gör att han inte behöver kölapp? Oron sprider sig bland de andra simulanterna och frikortslirarna, två tre stycken reser sig genast upp och markerar tydligt att det sedan är deras tur.
Nu var det min tur... Damen i luckan frågar naturligtvis om jag är listad...och det var jag ju, då åkte smilbanden upp en aning, när hon ser min remiss kommer klassikern -Jaha så du flyger...gud så trevligt.. bla bla bla, nu är ju jag där för att berätta om mina krämpor, inte om mitt jobb, men som den charmanta man jag i bland kan vara spelar jag spelet, för tro mig man vill inte hamna i onåd hos sekreteraren. Då har jag alltså tagit nummerlapp, väntat, anmält mig och betalat...så det naturliga blir ju då att flytta mig 20 meter ta en ny nummerlapp och sedan vänta.
Inget är som väntans tider...Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, Med Jesus i ryggen går allt lättare....Så f-n heller !!! Den grå plastmattan har bränt fast på mina näthinnor, den fula konsten på väggarna har gjort mig illamående...jag tänker på alla tidningar som ligger i hyllan, okej jag är bög men Allers, Hemmets Journal och Femina tillhör inte mina favvoriter, fast å andra sidan vill jag inte bläddra i dom i vilket fall som helst, tänk så många det är som har nyst rätt in i korsordet...
Hoppsan Hejsan, nu har det gått 2 timmar....jag hör ju att det tjattras och jag ser en och annan sköterska hasa förbi med myrsteg, påpälsade med fliströjjor och rosa foppatofflor...inte konstigt att dom fryser och är stela när dom går så långsamt, mitt tips är att byta ut foppatrallorna om det nu är så att man är livrädd för att få elektriska stötar, öka farten för fan, på så sätt ökar blodcirkulationen och kroppstemeraturen stiger , men hur kan det ta så lång tid när det inte finns några patienter kan man ju undra? Det får vi inte reda på eftersom jag redan från början hade lovat mig själv att inte balla ur eller få frispel. Tro det eller ej, men dom hade inte glömt bort mig...eller nästan kan man väl säga, en liten stund hade dom det, men sedan tittade sköterskan på sin lilla lista igen och ser man på - där stod mitt namn...tänka sig!!!
Undersökningen tog 5 min... måttligt road över att ha väntat i över 2 timmar och berättat om mitt jobb för andra gången fick jag lov att gå hem....just det ja, naturligtvis hade datorerna hängt sig så jag fick vänta en liten stund till!!!
Det är tur att man inte är sjuk mer än man är...Peppar Peppar!!!
Nu vill jag inte dissa hela sjukvården och såga den vid fotknölarna. Jag har själv arbetat i många år inom Akutpsykiatrin så jag vettatt vårdyrket inte är lätt. De två gånger i mitt liv jag har legat inne på sjukhus har jag fått en förstaklassig behandling. Trots överbeläggningar, nedskärningar och personalbrist har jag mött våra vardagshjältar med sina vänliga leenden och sin otroliga kompetens, det är allt tur att ni finns systrar och bröder!
I bland längtar jag tillbaka till vården. Åren på Hispan har varit de mest lärorika i mitt liv, jag saknar tokigheterna och det äkta i bland sårbara mötet med patienterna. Att få skänka hopp och lindra en trasig själ värmer gott. Men om jag någon gång återvänder lovar jag att lyfta på fötterna i korridoren och att inte smälla på den automatiskadörröppnaren!!!
Efter att ha suttit i oändligt långa telefonköer i går och pratat med mer eller mindre avtrubbade sekreterare som alla verkar heta Siw eller Berit, Ulla och Kerstin... fick jag til slut reda på vilken vårdcentral jag var "listad" på, ordet LISTAD är nog det trendigaste inom primervården just nu.
Jag fick en läkartid den 9:e men var naturligtvis inte nöjd med detta, fick då rådet att komma på "dropp in" redan idag... kölapparna släpps klockan 12:30!!!
Okej nu gäller det tänkte jag, bäst att vara där 12:30, annars är det kört. När jag väl hittat dit sitter det naturligtvis redan en hel del människor där och väntar. Stämningen är något tryckt, den ena försöker bräcka den andra genom att se så bedrövlig ut som möjligt, det hostas och det snörvlas. En del flaschar med sina frikort medans andra prasslar med sina mediciner. Till min förvåning släpps alltså nummerlapparna 12:30 men kassan har lunchstängt till 13:00???
-Jaha och nu då? Nu får man sitta där i 30 minuter innan luckan öppnar. Jag är alltså inte sjuk utan skall göra ett EKG till min flygläkarundersökning, Dagen till ära har jag både duschat och kammat mig, tagit deo och bytt ut mina mysbyxor mot jeans, jag känner mig ganska snygg faktiskt...detta sticker i ögonen på de andra, om blickar kunde döda! Jag vet vad dom tänker...-Jävla simmulant, varför sitter han där och ska ta upp plats....tänk om han kommer in före mig!!! Jag vet att dom tänker så för jag har tänkt lika dant de få gånger jag har varit på sjukhus.
Okej nu är klockan 13:05 och luckan öppnar...fort som fan rusar en man född på 40-talet naturligtvis upp och fram till luckan...benen var det inte fel på i alla fall -Jag har ingen nummer lapp, Jag ska bara..... - Men vänta lite nu här... -"Jag ska BARA" vad ska han "bara" göra som vi andra inte ska göra? Vad är det som gör att han inte behöver kölapp? Oron sprider sig bland de andra simulanterna och frikortslirarna, två tre stycken reser sig genast upp och markerar tydligt att det sedan är deras tur.
Nu var det min tur... Damen i luckan frågar naturligtvis om jag är listad...och det var jag ju, då åkte smilbanden upp en aning, när hon ser min remiss kommer klassikern -Jaha så du flyger...gud så trevligt.. bla bla bla, nu är ju jag där för att berätta om mina krämpor, inte om mitt jobb, men som den charmanta man jag i bland kan vara spelar jag spelet, för tro mig man vill inte hamna i onåd hos sekreteraren. Då har jag alltså tagit nummerlapp, väntat, anmält mig och betalat...så det naturliga blir ju då att flytta mig 20 meter ta en ny nummerlapp och sedan vänta.
Inget är som väntans tider...Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, Med Jesus i ryggen går allt lättare....Så f-n heller !!! Den grå plastmattan har bränt fast på mina näthinnor, den fula konsten på väggarna har gjort mig illamående...jag tänker på alla tidningar som ligger i hyllan, okej jag är bög men Allers, Hemmets Journal och Femina tillhör inte mina favvoriter, fast å andra sidan vill jag inte bläddra i dom i vilket fall som helst, tänk så många det är som har nyst rätt in i korsordet...
Hoppsan Hejsan, nu har det gått 2 timmar....jag hör ju att det tjattras och jag ser en och annan sköterska hasa förbi med myrsteg, påpälsade med fliströjjor och rosa foppatofflor...inte konstigt att dom fryser och är stela när dom går så långsamt, mitt tips är att byta ut foppatrallorna om det nu är så att man är livrädd för att få elektriska stötar, öka farten för fan, på så sätt ökar blodcirkulationen och kroppstemeraturen stiger , men hur kan det ta så lång tid när det inte finns några patienter kan man ju undra? Det får vi inte reda på eftersom jag redan från början hade lovat mig själv att inte balla ur eller få frispel. Tro det eller ej, men dom hade inte glömt bort mig...eller nästan kan man väl säga, en liten stund hade dom det, men sedan tittade sköterskan på sin lilla lista igen och ser man på - där stod mitt namn...tänka sig!!!
Undersökningen tog 5 min... måttligt road över att ha väntat i över 2 timmar och berättat om mitt jobb för andra gången fick jag lov att gå hem....just det ja, naturligtvis hade datorerna hängt sig så jag fick vänta en liten stund till!!!
Det är tur att man inte är sjuk mer än man är...Peppar Peppar!!!
Nu vill jag inte dissa hela sjukvården och såga den vid fotknölarna. Jag har själv arbetat i många år inom Akutpsykiatrin så jag vettatt vårdyrket inte är lätt. De två gånger i mitt liv jag har legat inne på sjukhus har jag fått en förstaklassig behandling. Trots överbeläggningar, nedskärningar och personalbrist har jag mött våra vardagshjältar med sina vänliga leenden och sin otroliga kompetens, det är allt tur att ni finns systrar och bröder!
I bland längtar jag tillbaka till vården. Åren på Hispan har varit de mest lärorika i mitt liv, jag saknar tokigheterna och det äkta i bland sårbara mötet med patienterna. Att få skänka hopp och lindra en trasig själ värmer gott. Men om jag någon gång återvänder lovar jag att lyfta på fötterna i korridoren och att inte smälla på den automatiskadörröppnaren!!!
måndag 2 november 2009
Långkalsonger på!
Kylan biter i kinderna samtidigt som regnet kommer från alla håll, härligt??? Nej, inte direkt. Idag fick jag nog och hämtade ner min vinterjacka, hoppas ni gillar den från förra året för jag tänker inte köpa någon ny....eller jag vet inte... kanske men jag tror inte det.
Det är inte många saker jag gillar med att bli äldre som tex att jag har upptäckt några grå hårstrån, bukfettma, plattröv och sämre syn och att vakna svintidigt och somna vid 21... men en sak gillar jag och det är min rätt att få lov till att vara tjurig, det är liksom legalt, -"shit vá sur han é", -"Det är lugnt, han är ju 34"...
En annan sak och nu till min vinterjacka.... Det är en Canada Goose...I don´t care om den är gjord på collibridun och fruktansvärt ute , det är den varmaste jacka jag har ägt, och sannolikt köper jag en till nästa år, jag kommer även ha mössa och Ballykängor, jag är trött på att frysa, för mig är det inte längre häftigt med blå läppar, likvita/stela fingrar och tår samt röd rinnande näsa.
Jag byter nu till långkalsonger för att inte skaka som en kinseisk nakenhund. Hemma bär jag raggsockar ,munkjacka och mina älskade grå Abercrombie & Fitch mysbrallor, faktum är att mina kära grannar inte tror att jag har andra kläder..., går jag till affären drar jag på mig gummistövlar och min Henry Lloyd jacka, det är möjligt att folk glor... men det rör mig inte i ryggen för jag vet att jag kan bli snygg om jag vill...det tar lite längre tid att fixa till bara!
Var er själva denna vinter, slicka inte på lyckstolpar och ät inte gul snö, ta på er varmt och le värmande mot den du möter, det du sänder ut får du tillbaka.
Det är kallt ute och inga vantrar jag har, hmhm står och inga slantar jag får...
Det är inte många saker jag gillar med att bli äldre som tex att jag har upptäckt några grå hårstrån, bukfettma, plattröv och sämre syn och att vakna svintidigt och somna vid 21... men en sak gillar jag och det är min rätt att få lov till att vara tjurig, det är liksom legalt, -"shit vá sur han é", -"Det är lugnt, han är ju 34"...
En annan sak och nu till min vinterjacka.... Det är en Canada Goose...I don´t care om den är gjord på collibridun och fruktansvärt ute , det är den varmaste jacka jag har ägt, och sannolikt köper jag en till nästa år, jag kommer även ha mössa och Ballykängor, jag är trött på att frysa, för mig är det inte längre häftigt med blå läppar, likvita/stela fingrar och tår samt röd rinnande näsa.
Jag byter nu till långkalsonger för att inte skaka som en kinseisk nakenhund. Hemma bär jag raggsockar ,munkjacka och mina älskade grå Abercrombie & Fitch mysbrallor, faktum är att mina kära grannar inte tror att jag har andra kläder..., går jag till affären drar jag på mig gummistövlar och min Henry Lloyd jacka, det är möjligt att folk glor... men det rör mig inte i ryggen för jag vet att jag kan bli snygg om jag vill...det tar lite längre tid att fixa till bara!
Var er själva denna vinter, slicka inte på lyckstolpar och ät inte gul snö, ta på er varmt och le värmande mot den du möter, det du sänder ut får du tillbaka.
Det är kallt ute och inga vantrar jag har, hmhm står och inga slantar jag får...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)