Hej, Tack, och Brödpanik

I dag har jag vågat mig ut för att äta lunch....ooooh spännande, nja inte direkt, vi gick till Saluhallen Briggen som ligger runt hörnet, dom serverar helt underbara köttbullar med potatismos, gräddsåsen gör visserligen att man går upp 1 kg bara av att man tittar på den, men det är kärlek. Har väl egentligen inget direkt att reflektera över, men om jag måste får det bli ostdisken...Jädrar vá ost det finns....jag skulle lätt kunna stå där en hel dag och bara titta och smaka, jag ska nog ta och lära mig lite om ostar....Tanken för mig genast 24 år bak i tiden då jag var hos min älskade stränga Moster i Helsingborg, må hon vila i frid... Hon var väldigt matglad och en matmor av kaliber, för att inte gå in allt för djupt hur mycket jag tänker på henne och hur mycket hon betydde för mig återgår vi till ostarna, Moster hade iaf osten "Danske Ole" allt som oftast i kylskåpet och tro mig den doften är skarp och som 10 åring trillar man nästan omkull när aromen når hjärnans känselcentrum, alla sinnen slås ut på en och samma gång... Men människokroppen är ju unik, det sägs att smaklökarna förändras var sjunde år, och jag tror faktiskt att det är sant, nu skulle jag nog kunna dra i mig lite Dansk Ole utan problem...

Hon säljer bra med ost...jag kollar lite vad det är för några som handlar av henne, först en man i 45 årsåldern som vill verka lite världsvan, men hon genomskådar honom, han vet vad han vill ha men det märks att han har övat in det innan han skulle dit. Sedan en annan man som har fått order från frugan att fixa ost och marmelad, han vet ingenting...det genomskådar hon också, hoppsan hejsan... det blev mycket fin dyr ost...-"marmelad säger du " genast börjar hon rota bland sina burkar samtidigt som dollartecknen rullar i hennes ögon... -"den här och den här" Jag tvivlar inte på att det kommer smaka smaskens, men lite kul att se. Och nu till mina favvoriter... två äldre damer i grå kappor en med basker, fotriktiga skor....handväsan snurrad fyra varv runt halsen... jag vet det, ägaren till ostdisken vet det...nu börjas det...provsmakningen, nej för stark, nej för söt, och så håller det på ... vi vet att om dom mot all förmodan ska köpa en ost köper dom den billigaste... fast dom är ganska söta när dom står och gnager som små dansmöss,

-----

För ett tag sedan hade jag en lektion om hur man andvänder sig utav en flygplanstoalett. Dagens lektion handlar om hur man tar kontakt och tilltalar en en flygvärdinna/värd. Behövs det undrar ni? Mitt svar blir : JA ! Om inte för min så för eran egen skull, för kom i håg vem det är som har tillgång till all sprit...that´s me !!!

Ska vi börja med grunderna. Se till att duscha, i alla fall samma vecka som du har täkt att resa, och snälla du, se till att ha ett ordentligt handbagage, en väska alltså, det behöver inte vara märkvärdigt på något sätt men ser jag en plastpåse blir jag antiservice med en gång, då var det avklarat. Väl på flygplatsen tycker även jag att det kan höra till att ta en öl eller ett glas vin innan avgång, men att dra i sig ( Nu kommer den G ) 15 U-båtar klockan 06:00 på morgonen är inte sexigt...rödmosighet och synliga stjärtskåror är inget som vi går i gång på!

Den första ni möter när ni stiger ombord är oftast Kabinchefen eller pursen som det också kallas. Beroende på hur många det är som arbetar ombord kan det så en värdinna till där framme. Det är nu vi Ler och säger -"Hej och välkommen" Du bör nu säga -" Hej...tack" och ett leende är inte dumt, vill du prova överkurs kan du fråga hur det står till med oss...halva inne direkt, korta artighetsfraser välkomnas alltså. Big No No är att stirra ner i golvet eller vrida huvudet åt andra hållet och inte säga någonting, fy vad oartigt, jag ska faktiskt serva dig!!! Man bör heller inte spy ur sig sin ilska för saker som inte är vårat fel, för om sanningen ska fram så är det väldigt lite som är Cabinpersonalens fel, tro det eller ej men vi är inte flygplanstekniker, vi har inte skapat reglerna i säkerhetskontrollen, vi har heller inte suttit innan flygningen och sagt att vi ska jävlas med Fam.Johansson genom att inte placera dom brevid varandra...vi lagar heller inte den maten som serveras ombord!

När ni nu vill påkalla vår uppmärksamhet finns det en knapp i panelen ovanför er, markerad med en liten flygvärdinna, den kan man trycka på..."pling" så vida du inte håller på att dö räcker det med att du trycker en gång, vi kommer till dig så fort vi hinner. När vi väl är på plats, kan det låta så här -" Ja tack" (och så ett leende så klart) var på ni genast besvarar -"Ursäkta skulle jag kunna be att få ett glas vatten" Självklart simsalabim ni erhåller nu det godaste vattnet ni någonsin har druckit. Okej så vi vrålar alltså inte rakt ut...vi rycker alltså inte i våra kläder, vi plingar inte hysteriskt om vi inte håller på att då eller om vi upptäcker en brand ombord, för mig veterligen har ingen dött ombord på ett flygplan för att en Bloody Mary inte har kommit inom en millesekund eller att brödet måste fyllas på...för det är nämligen så här... det kanske kommer som en chock, men våra brödkorgar har inte kapacitet att lasta två brödbitar var till 200 passagerare, vi måste alltså fylla på dessa, våra kaffe och thé kannor kan inte växla mellan kaffe och thé, en kanna för kaffe och en kanna för thé och även dessa måste fyllas på med jämna mellanrum. Så snälla ingen brödpanik!!

När ni måste sträcka lite på er eller gå på toaletten kan det hända att vi möts i mitt gången, oftast brukar det finnas ett ledigt säte som man kan gå in och ställa sig medans man passerar varandra, jag brukar i den mån det går ställa mig där så att den glada passagerane fritt kan passera förbi, vill du fjäska ordentligt är det du som hittar ett litet krypin att ställa dig på så att jag kan få företräde, det är ändå min arbetsplats, om det inte finns plats och vi måste mötas försöker vi att inte röra varandra vänd så att ända mot ända möts, för det är väldigt sällan som tjejerna vill ha ett skrev tryckt mot sig, inte vi killar heller för den delen, det är nämligen inte bara äckliga gubbar som taffsar så fort dom får tillfälle, kärringar är minst lika slemmiga, vet inte hur många" full body search" jag har råkat ut för...-"Oj då här var det trångt" I början tänkte jag inte så mycket på det men ju äldre man blir och ju oftare det händer tänker jag att det här är inte okej...det är min kropp, se men inte röra ska alla snälla göra!!! För tro mig det är väldigt sällan det tänder till och att man tar sig ett nyp på toa och blir medlem i 10000 meters klubben!!!

Nu har jag naturligtvis spetsat till det lite, men ord som tack, hej och hej då mixat med ett leende kommer man långt med. Överallt ...