måndag 5 november 2012

Döden, jag ser den inte.

Det är nästan en erotisk känsla. Du är så liten och skör, vit och oskyldig. I samma ögonblick som jag lägger dig i vatten brusar du upp och förvandlas till ett fullblod, du får styrka och makt, nu är det jag som är liten och bräcklig. Jag tar dig till min mun och det är för evigt vi två igen, aldrig mer skall vi skiljas åt!

Jag är tillbaka i TREO-träsket!

Vaknade och kände mig morbid, dock inte suicidal, så ni behöver varken  ringa ambulans eller psykjour. Vet inte om det har med åldern att göra men jag tänker allt som ofta på döden, i bland blir jag helt förstörd och får ångest , jag vill inte dö! Alla dör förr eller senare  det vet jag, men jag vill verkligen inte dö, inte nu! Jag kommer inte att dö nu, fast det vet man ju aldrig förstås. Jag kommer att tänka på ett citat från min favoritfilm " Mitt liv som hund"

-" Tänk på honom som sprang över skolgården och fick ett spjut genom kroppen...Han måste ha blivit väldigt förvånad"

Man måste jämföra , inse vad man har och kanske i bland vara nöjd med det, och det man inte är nöjd med får man försöka att ändra på, för rätt som det är kanske man tar den där genvägen och rätt som det är faller man till marken och hittas med ett väldigt förvånat ansiktsuttryck.

Lika många gånger tar jag det med ro, jag får ett lugn inom mig och fantiserar om hur det kommer att bli, eftersom jag inte kommer i håg hur det var innan jag föddes kommer jag antagligen inte att minnas hur det kommer att vara när jag är borta.

 Jag önskar att jag kommer till en plats där jag återigen får träffa min älskade Farmor, vi är så lika du och jag, du var min bästis och jag minns allt vi gjorde tillsammans, det ska bli kul att ses igen...Fast inte ännu på väldigt många år tack! Jag har enormt mycket kvar att göra på Jorden.

Summa summarum. Är tiden kommen så är den, om jag käkar lite treo då och då, dricker lite Cola och smörjer in mig med sololja så må det väl vara. Och eftersom jag åker till Sri Lanka om några dagar och skall vara borta i mer än 6 månader oroar jag mig inte så mycket längre, trots att Jordens undergång är nära enligt vissa. Men då kan jag bara säga, att då dör jag hellre med utsikt över palmer, sol, unga snygga män och med ett glas treo i ena näven och ett glas cola i den andra!

 Hellre det än att sitta på Småstugevägen, Fjällgatan eller Plantagegatan där kylan går genom märg och ben, ha dödsångest samtidigt som Dobidoo går på TV:n Ha hockeyhjälm ficklampa och flytväst, redo om syndafloden skulle komma.

Annars så hittade jag tre hundar på nedre plan när jag gick upp, märkligare varelser har man väl vaknat upp brevid i sin ungdom men det är en annan historia.

Nu skall jag ta mig en rediger TREO och gå fram på stan och köpa COLA !!!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar